Marilyn Monroe
Helgtips

Garage
Vet ni vad det braiga är med att ha en skral ekonomi? Man behöver inte delta i den typen av tävling. Oj, kolla vad grannen har nu måste jag uppdatera mina ägodelar för att hänga med. När man vet att man är körd redan innan start lämnar man helt enkelt walk-over. Det är faktiskt rätt skönt.
Som Nicke skriver i veckans upplaga av krönike-pingisen: "Man ska inte vara så rädd för att vara lite pank ibland. Det är bara nyttigt och karaktärsdanande".
Extra spännande lunch

Nu fick ni så ni bleknade! Har ni någonsin sett en sådan extremt avmagrande och ointressant lunch? Jo, vissa dagar håller jag mig faktiskt till min diet. Som jag inte riktigt har bestämt hur den ska se ut ännu. Igår lyckades jag dessutom avhålla mig från att äta Sandras nybakta muffins. När man vet hur fantastisk hon är inom bakningsområdet kräver det faktiskt en karaktär av stål. Nej, av kryptonit! Mycket nöjd med mitt nya disiplinerade, späkande jag. Jag vill också ha en bak som är liten som ett riskorn, som Gynning skriver. Ni har väl inte missat att BlondinBella och Katrin (som var side-kick i idol) är i luven på varandra? Jo, det ska vara så enligt ryktena. Gå för guds skull genast in på BlondinBellas blogg för att uppdatera er. Någon fler än jag som viftar med stora intresseflaggan?
Goda grannar

Titta vad som stod på bordet på min innebalkong imorse. Någon gång då och då står där en liten present. Den här gången ett smaksatt flingsalt i vacker burk. Det är mina fantastiska grannar, Staffan och Harriet, som gör detta för mig. Ur godheten av sina stora, varma, unika hjärtan. Jag älskar dom så mycket. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få dom att förstå hur stor skillnad dom gör i mitt liv. Personkemi är så enormt fascinerande. Staffan är över 60 och Harriet är 55+ någonstans och vi har tillsynes ingenting gemensamt, men personkemin är magisk. Snacka om guldkant på varje dag att få bo bredvid sådana människor.
Dagens outfit
Lyckad bloggare
Morden i Midsomer
CLOTTED CREAM
Detta mycket magra sconestillbehör består endast av grädde. Häll upp 8 dl grädde i en skål som tål värme. Ställ den över en kastrull med vatten i botten och värm. Ni vet, vattenbad. Låt stå över värmen i ca 1,5 h till dess en tjock skrovlig yta har bildats. Rör inte. Varken vatten eller grädde får koka. Vattnet ska bara sjuda och grädden ska bara bli varm. Tag sedan av värmen och låt skålen stå i kylen över natten. Ös upp den tjocknade kakan som bildats överst i skålen och rör den mjuk, eventuellt med någon tsk av den överblivna grädden. Konsistensen ska vara som mjukt smör. Njut på scones tillsammans med sylt eller marmelad.
ENGELSKA SCONES
4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1tsk bakpulver
50 g rumsvarmt smör
1,5 dl vispgrädde
2 msk vispgrädde till pensling
Sätt ugnen på 225 grader
Nyp ihop de torra ingredienserna med matfettet
Tillsätt grädden och knåda till en smidig deg
Platta ut till en 2 cm tjock platta och ta ut 6 rundlar med hjälp av ett mått eller ett glas
Pensla med grädden
Grädda på bakplåtspappersklädd plåt ca 10 min
Dagens klokskap
"Du får styrka, mod och självförtroende varje gång du verkligen stannar upp för att se rädslan i ansiktet.
Du kan säga till dig själv:
Jag överlevde den här hemskheten.
Jag kan klara det som kommer härnäst."
Eleanor Roosevelt
Det här är något som jag skulle vilja kunna förmedla till min lilla Gumma som har det så jobbigt just nu. Hon är inne i en utvecklingskris och oroar sig och är rädd för så mycket. Lilla älskade Hummelsurr.
Katter skyddar mot stroke
De som aldrig haft katt löper 40% högre risk att drabbas av stroke eller hjärtinfarkt, enligt forskare vid Minnesota Stroke Institute. Enligt forskarna verkar det som om ungänge med katt minskar stress och ångest som kopplas till hjärtinfarkter. Dessutom verkar det som om katter ökar självkänslan hos ägaren och det ska i sin tur understödja rehabilitering vid exempelvis stroke.
Det är ju inte underligt att jag är ett sådant fysiskt praktexemplar. Jag har ju två katter och låter konstant kaffet flöda.
Mitt kök
Muu

Den här tavlan hänger i mitt kök och ger mig en så skönt nostalgisk känsla. Jag är uppvuxen på en bondgård. Det var så min kärlek till djur grundlades. Möjligen är det också till en del genetiskt. Min far är nämligen en stor djurvän. Lite för mycket för att vara en riktigt bra bonde. Särskillt påtagligt blev det mot slutet av hans yrkesverksamma liv. Han hade då slutat som mjölkbonde och livnärde sig på enbart köttproduktion. Det går ju ut på att man föder upp djur och skickar dem på slakt när de är stora nog. Det var där det brast för pappa. Han hade så svårt att skiljas från sina vänner. Särskillt en tjur som han bokade för slakt flera gånger, men avbokade igen för att han inte klarade av det. Tjuren växte sig större och starkare och till sist stog inte våran gistna gammla ladugård emot längre. Han slet sig loss ideligen och utförde omfattande rivningsarbeten i byggnaden. Till sist hade han även ihjäl en av ungdjuren och då gjorde far slutligen slag i saken. Men det var smärtsamt.
Som liten tillbringade jag mycket tid i ladugården med pappa och djuren. Mina tånaglar är en ständig påminnelse om den tiden. Dom har ett väldigt unikt utseende, kan man väl säga om man vill vara positiv. En hel del mängd kovikt har belastat dem genom åren. Och när en ko väl har ställt sig tillrätta kan den vara väldigt svåra att flytta på. Varje gång en ny kalv kom till världen blev den "min egen". Jag ryktade och matade och kelade. Till och med dushade dom. Jag minns särskillt en kalv som hette August. Han tyckte om att kramas. Han lade sin haka på min axel och så kramades vi. Han kunde stå så hur länge som helst. Varje vår fick jag gå ut med en kalv i koppel. Första gången var den väldigt yster och lilla jag hade stora problem att tygla den. Mina föräldrar tillhör inte sorten som oroar sig över sådant så dom samlades och skrattade gott medan kalven släpade mig genom potatisland och över åkrar. Gud, vad jag älskade att vara tillsammans med djuren. Kor kommer alltid att vara något speciellt för mig. Dom har så kloka och vackra ögon, med långa svepande ögonfransar. Inget går upp mot att bli slickad av en lång, sträv kotunga. Det finns få saker här i världen som uppfyller mig på det sätt som kvalitétstid med djur gör.
Mitt morgonhumör

Endast fantasin sätter gränser


Kloka ord
Tyvärr var det inte jag som hade sagt detta kloka utan det gjorde Gerard Brown.
Eftermiddagskaffe
Kaffedags igen. Jag har en liten teori. Trötthet har inget att göra med att man sovit för lite. Det beror på en brist, men inte på sömn utan på kaffe. Jag tror jag ska försöka publicera en artikel på det ämnet. Min framtid ligger nog inom forskningen. Jag är ju lite av mitt eget experiment, kan man säga.
Ja, jag vet vad ni kommer att tycka om bilden. Choklad hör inte hemma i en viktminskningsdiet. Det är bara det att jag håller på vissa priciper. Nämnligen följande: I´d stop eating chocolate, but I´m not a quitter. Nä, just det!
Gör din egen bodyscrub
Jag tänkte helt osjälviskt delge er hemligheten bakom min strålande skönhet. Håll i er. Jag gör min egen bodyscrub!! Nähä? Jojomän. Blanda olja och socker. När jag använder det till händerna använder jag olivolja och strösocker. Fantastiskt när man känner sig torr och narig. Till kroppen föredrar jag att använda apotekets duscholja istället för olivolja. Man luktar lite sallad annars. Råkar man ha doftolja hemma duttar man i några droppar av denoch vips, så doftar man hallontårta istället. Massera hela härligheten och skölj. Mjuk och len som en silkesstrumpa!"!
Äppelpaj
Smöra en pajform. Skala och klyfta ca 4 äpplen. Lägg äpplena i formen och strö över socker och kanel. Snåla för guds skull inte på sockret! Sätt en kastrull på spisen. Smält 175 g smör (gärna äkta vara). Rör i 1,5 dl socker. 2 dl mjöl. 1 tsk bakpulver. Bred smeten över äpplena. Avsluta med att strö generöst med socker över alltihopa. Grädde i 200 grader i 30 minuter. Servera med vaniljglass. Nyckelhålsmärkt och fiberrikt.
Böcker som kommer åter
1. Midvinter av Rosamunde Pilcher. Ingen nobelpris-kandidat, men går inte att övertrumfa i feel-good-kategorin. När jag har en motig period och inte klarar något som skakar om så plockar jag fram den här boken. Det är så mysigt. Tedrickning framför brasan i små charmiga cottages. Toast till thét? Storm ute, varmt och skönt inne. Tjocka, fördragna gardiner. Vill du ha sodavatten eller is i wiskeyn? Katten rullar ihop sig och spinner. You get the picture.
2. Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. När man känner att stressen tar överhanden och man har börjat missbruka tiden är det dags att damma av den här boken. Den beskriver så väl vad som händer när man skyndar och försöka spara tid. Man kan inte spara tid, bara göra av med den. Frågan är bara hur man väljer att göra av med den. Den här boken får mig alltid på bättre tankar och in på en bättre väg. Har du inte läst den? Gör omedelbart något åt det!
3. Katter av Doris Lessing. Att jag älskar katter är väl inget som har gått någon förbi. Det gör Doris också, det framgår tydligt av den här boken. Boken är så fin och Doris är en fenomenal betraktare och tolkare av katter. Jag har läst den flera gånger och det lär bli många gånger till.
Bordet från fyndhörnan



Tillbaka till livmodern






Herr Powermax
Låt mig få presentera en god vän till mig; Herr Powermax!
Vi har en kärleksäffär, han och jag. Nej, det är en träningsmaskin. Ni vet sådana som man brukar köpa och tänka att nu, NU ska jag börja träna. Men så en dag står apparten i förråden istället och man är lika otränad som vanligt. Jag har lyckats köpa en maskin som jag faktiskt använder. Det är världens lättsammaste träningsform, förstår ni. Man ställer sig på den (eller ligger) och gör styrkeövningen statiskt. Sedan skakar powermax och gör liksom jobbet åt en. Vibrationerna skakar dessutom igång livsandarna och får en att må rätt bra en tag efter träningen. Och ni som har problem med värk, den är smärtlindrande! How about that?
Äventyrare
Hur som helst. Bergsbestigning. Inte nog med att de ska kravla sig upp flera tusen meter över marken, det ska också göras på övervidrigast tänkbara sätt. Utan syrgas så det blir så jäkligt som möjligt. Varför inte prova att sätta en hink på huvudet och köra rullstol upp? Det är säkert jätteobehagligt. Som när Göran Kropp skulle bestiga ett berg någonstans långt, långt bort. Då räckte det inte med själva bestigningen. Nej, han skulle dessutom cykla hela vägen dit från Sverige. Det konstigaste med hela historien är att bredvid honom körde en följebil. Varför åkte han helt enkelt inte bara med? Det övergår mitt klena förstånd.Om det bara handlar om att allt ska vara så jobbigt som möjligt så kunde han väl lika gärna ha styrt bilen. Då hade han ju dessutom sparat på miljön. Om det ändå inte var ansträngande nog kunde han ju dra åt handbromsen. Det är ju alltid en tragedi när en ung människa omkommer, men kan någon säga att det var förvånande när Göran en dag föll ner och slog ihjäl sig? Det som upprör mig mest med dessa äventyrare är att de är människor som är begåvade med något så fantastiskt som hälsa och vad gör dom? Jo, dom gör allt som står i deras makt för att bli av med den. Det är för outhärdligt för att man ska orka höra om det. Dessutom anser jag att all denna energi som dessa människor verkar besitta skulle behövas till annat. Vem ska egentligen ta sig an allt som behöver göras i världen? De som inser problemen och vill göra något åt dem har inte orken och de som har ork lägger den på att försöka ta livet av sig. Världen är helt enkelt bortom all räddning.
Tänk om...

Har ni sett en sötare kanna? Jag har fått den av mina grannar, Staffan och Harriet. Söta, goa Staffan och Harriet! Dom visste att vita prickar på röd botten är mitt favoritmönster och då gav dom mig den här kannan. Som dom en gång i tiden fick i present på bröllopsdagen. Hur gulligt är inte det?
Ibland kan jag bli alldeles kall när tankarna börjar gå i banor som "tänk om". Tänk om vi inte hade flyttat in i det här huset. Då hade vi inte lärt känna Staffan och Harriet. Det är ju en fruktansvärd tanke. Då hade vi heller inte fått bli en del av den sköna gemenskap som finns in den här bostadsrättsföreningen. Och tänk om vi aldrig hade flyttat till Korpralsvägen. Då hade jag och Sandra inte varit vänner. Och tänk om Gumman och jag inte hade gått på Kulturcentrum den där lördagen för några år sedan. Då hade inte Alma funnits i mitt liv. Och tänk om jag inte hade gått ut och rumlat fredagen den 22 februari 1997, då hade jag aldrig träffat min make. Tanken svindlar. Det var faktiskt inte alls meningen att jag skulle gå ut den kvällen, men så dök Eva-Maria och Lena upp med en flaska Bacardi och vi hamnade på Nattis. (Tack snälla ni). Och där på dansgolvet fanns Han. Jag tog hem honom och behöll honom. Det första verkligt vettiga beslut jag då hade fattat i mitt liv. Ibland är det faktiskt bra att hjärnan är lite bortkopplad för det är då man börjar lyssna på hjärtat istället. Hjärnan ställer ofta bara till det. Och hade jag aldrig träffat HONOM så hade aldrig lilla Hummelsurr kommit till... nu känner jag mig plötslig så yr...vart tog marken under mina fötter vägen?
Vackert när det skär sig?

Min sitthörna i vardagsrummet. Kanske inte världens skarpaste bild.

Fint mönster på filt från Rusta. Sjuttiotal möter modern medaljong möter
allmoge.
På temat att det finns något vackert i allt ska jag be att få citera den gode Fröding:
" Det finns någon vackert ock i en lus
ock i ett grönt blad
bak ett hemlighus"
Katthårsmadrasser?

Jag har borstat Kurre Hårboll. Detta är dagens skörd. Finns det ingen sängleverantör som är intresserad av katthår istället för hästtagel? Vi skulle lätt leverera stoppning till en madrass i månaden. Exotic är nog den till utseendet sötaste kattras som finns. Temperamentet är också fantastikt, men tycker man att det är jobbigt med katthår väljer man en annan ras. Kurre har säker fyra gånger så mycket päls som andra katter.
Fönstertittarsjuka
Inget går upp mot gammalt skrot.



Det här är mina fynd på Myrorna i helgen. En ljuslykta, från sjuttiotalet skulle jag tro. Bra, eftersom jag inte har några ljuslyktor se´n förut. Bara ett skåt fullt. En vas; Tamara Alladin för Rihimähen Lasi. Jag har redan en, men de är ju så snygga. Och sist och minst en fullkomligt onödig prydnadssak. Tre små terriers. Åh, jag älskar att rota fram gammalt skrot på second hand. Fast när jag ska dammtorka tänker jag alltid att jag borde söka hjälp.
En 16-årings liv och leverne
Kurre uppnäsa och Flingalingagosnos


Här kommer bilder på mina bästa kompisar. Visst är de härligt olika? Jag måste säga att jag är opassande stolt över mig själv att jag lyckades lägga in bilder. Dessvärre vet jag inte hur man vänder på dem, så Kurre sover lite åt fel håll. Dessbättre är hans uppnäsa lika ljuvlig ur alla vinklar.
Lite ditt och lite datt
Dagens status. Biologisk ålder: 36. Upplevd ålder: pigg 90-åring. Jag haltar omkring som ringaren i Notre Dame. När jag var på väg till skolan med Gumman klev jag dessutom fel,så det blev inte bättre. Sedan blev ena armbågen helt kajko av att jag bar hennes skidor. Jag måste i sanning vara ett av vår Herres stoltaste verk. Faktum är att jag misstänker att han var seriöst bakfull den dagen jag kom till. På tal om baksmälla ska jag dela med mig av ett tips mot just det. Innan sänggående den blöta kvällen lägger man två resorb (vätskeersättning från apoteket) i ett glas vatten...och dricker upp det också så klart. Sedan gör man om samma procedur på morgonen. Mycket effektivt.
Nu tror jag bestämt att jag måste jobba på att gå ner mig lite djupare i kaffeträsket. Det skulle säkert vara än mera effektivt om man kunde ta det intravenöst. Måste hålla utkik efter en droppställning på loppisarna framöver.
Litet TV-tips
Kolla in LA-inc. Ett program om en tatueringsstudio. Med en fantastiskt skön, karismatisk, vacker och extremt begåvad kvinna. Gissa vad hon heter? Kat van D. Vilket övercoolt namn, det skulle jag också vilja heta. När jag ser den här typen av program får jag alltid för mig att jag ska tatuera mig. Men jag kan samtidigt inte se mig med en tatuering. Det skulle liksom skära sig. Det finns inget Punk-Rock över mig. Men det finns något vackert över det som skär sig också i och för sig. Jag undrar vad jag skulle tauera...Jag älskar ju katter...eller kanske en groda, med krona på huvudet. Eller två pussande grodor kanske. Fjäril kanske...nej, det är för vanligt. Jag skulle placera den på skinkan i alla fall, så mycket är säkert. Programmet går klockan 22.00 ikväll på Discovery Channel.
Att övervinna negativa tankar
"Du kan komma över alla negativa känslor, när du inser att den enda makt de har över dig, är att du tror på dem. När du inser denna sanning om dig själv blir du verkligen befriad"
Go free yourselfs!
Lunch
Mumin
Märkeskosmetik
Oh, sole fredagskväll
Idag är det fredag. Den bästa av veckans dagar. Det känns alltid som att livskvalitén är högre på fredagarna. Idag ska jag städa lite och göra klart för mys. Dessutom har jag köpt flera förpackningar ljus på extrapris (Ica Maxi, så klart). Dom reade ut julfärgerna. De brinner ju lika vackert oavsett färg, resonerade jag, och köpte på mig ett lager. Shit, vad jag ska tända ljus ikväll! Min systerdotter, Lilla mumsan Ida, kommer hit och ska sova över. Vi ska äta bakad potatis, det har Gumman bestämt. Till det ska vi ha kyckling och en fantastisk sås efter mexikanskt recept. Man grillar paprika i ugnen. När de är ordentligt brända på ytan tar man av ytskiktet. Lägg i bunke och tillsätt creme fraiche, riven ost, vitlök, salt och peppar. Mixa. Jag har fått receptet av min mexikanska vän Alma. Hon är inte bara Mexicos utan världens bästa Alma! Möjligen ska det också vara sambal oelek i. Det brukar det alltid vara i Almas mat. Sedan ska vi naturligtvis se på Let´s dance. Lättsamma underhållningsprogram är det bästa som finns. Tyvärr missar man ju då På spåret. Det programmet har ju liksom alltid funnits och hör till helgkvällarna. Men det tilltalar ju inte barn lika mycket som dansprogrammet. Men jag ska definitivt försöka hitta av en repris. Oldsberg och Hellbergs samspel är underbart. Den lite torra gubbhumorn är så skön på nå´t vis.
Yxi Kaxi Sauna
Gynnings diet
Kaffe som bromsmedicin
Dagens boktips
Och har ni inte läst "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón så sprinta iväg till närmaste boklåda. Det måste vara den bäste romanen på den här sidan om sekelskiftet.
Frukost-tips
Morr
Tyvärr kommer jag nog inte att vara särskillt underhållande idag. Vaknade och kände mig vresig som en sjörövare. Försökte komma igång med både påtår och tretår, men inget verkar hjälpa. Det är nog så att jag behöver en rejäl dos värktabletter. Har den här mindre angenäma känslan av att lederna är osams med resten av kroppen och försöker separera från den. Know the feeling? Någon annan där ute med kronisk värk? Stackars sate! Det som är på mode inom sjukvården nu för tiden är ju att man absolut inte får ta några värktabletter. Ja, bra idé. Undrar just hur självmordsstatistiken kommer att se ut framöver i så fall. Tro mig på mitt ord när jag säger att det här modet också kommer att passera. För 10 år sedan skulle man se till att värktabletterna aldrig gick ur kroppen. I med en ny dos med ytterst regelbundna intervaller. Under tiden kör jag min egen stil. Nu känns det plötsligt lite bättre. Lite självömkan gör oftast susen. Inte för mycket, bara lite lagom.
Rudolf Andersson
Stjärnorna på slottet
Bortskämnda barn
Dagens guldkantstips; Frank Sinatra. Han lyckas alltid muntra upp mig. Och nu behöver jag muntras upp. Swing it Franky, swing it. Det vilar liksom inga sorger över Frank. Inte ens när han sjunger om hjärtesorg är man särskillt orolig för honom. Det fixar sig för Frank, det hör man i swinget. Den bästa skivan är Swing Easy. Så skön. Och naturligtvis julalbumet. Lite inaktuellt nu, men ingen jul utan Frank Sinatra.
Ära vare Ica Maxi i höjden
Energitjuvar
Hyllning till Ida
Kloka citat
"Oroa dig inte för vad människor ska tänka om dig. Det gör dom ändå så sällan."
"För att undvika kritik: säg ingenting, gör ingenting, var ingenting."
"Skjut inte upp till morgondagen, det du kan gör i övermorgon."
Så, nu klarar jag inte av att vara klok mera idag. Hej so long.
Hjältar och förebilder
1. Pippi Långstrump. Världens coolaste "fuck-the-establishment-attityd". Tar massor av plats och ber inte om ursäkt för det. Klarar sig själv, stort hjärta och står stadigt på de svagas sida. Alla små och stora flickor borde få höra berättelserna om Pippi, om och om igen.
2. Astrid Lindgren. Alltid Astrid. Vacker och genomklok. Tänk om man hade fått vara Astrids vän. Man hade nog inte haft en trist minut i hennes sällskap. Kastats mellan tokiga upptåg och djupa insikter.
3. Oprah. Klok och stark. Elektrisk karisma. Måste ha världens mest grundmurade självkänsla.
4. Gabrielle Rosendahl, ordförande för Djurskyddet Västerbotten. De övergivna djurens beskyddarinna. Tuff brud som jobbar för det hon tror på. Lever inte efter konventionerna och bryr sig lite och ingenting om vad folk tycker och tänker om henne.
5. Ann Söderlund. Härligt bohemisk, varm, entusiastisk och opräktig. En härlig förebild när gäller att skippa strävandet efter att vara perfekt. Det duger gott med "good-enough".
Jaha, jag undrar just vad det här sa om mig nu då. Det får jag nog grunna på över en kopp kaffe. Den bästa av alla jordiska drycker.
Kroppshår
Viktminskning alternativt hylla sina former eller både och
Ja, det lutar åt att jag måste försöka mig på en liten viktminskning. Inget allt för drastiskt. Om bara min mage kunde låta bli att vara så omfångsrik så skulle jag inte ha några större issues. Det är som att allt jag lägger på mig hamnar där. När jag sedan går ner i vikt försvinner brösten först. Vad är det för typ av ordning? Hittills kan jag ju inte direkt skryta med några större framgångar inom viktminskningens förlovade värld. Jag har i och för sig bara hållit på i tre dagar, men ändå. Att jag dessutom har tröttnat på att hålla diet framåt kvällskvisten och avslutat dagen med glass och flera Anthon Berg med fyllning av jordgubbar och champange har ju inte heller hjälpt till direkt. Hur ska man kunna gå ner i vikt när det görs så mycket gott? Det är ju helt enkelt inte mitt fel.Anthon Berg skulle stämmas. Men idag ska jag vara duktig. Har gjort iordning en stor råkostsallad. Åh, så det pirrar i kroppen av förväntan när jag tänker på att jag ska få äta den till lunch. Det är så tråååkigt med grönsaker!!!! Jag får helt enkelt komma på något roligare sätt att minska i vikt. Typ amputera någon kroppsdel.
Dagens guldkantstips; Karlsson på taket. Gumman och jag läser den på kvällarna innan hon ska somna och jag skrattar ihjäl mig. Underbara, fantastiska Astrid. Hennes hjärna tillät tankarna att ta helt andra vägar än hos oss andra. När Lillebror och Karlsson tävlar om vems mormor som är tjatigast så skrattar både Gumman och jag så att vi gråter. Ett perfekt sätt att avsluta dagen på. Särskillt som Gumman är inne i en väldigt känslig period just nu och oroar sig för strängt taget allt. Då är det så befriande att få sig ett riktigt gott skratt innan det är dags att sova på lilla rosenknoppsörat.
Lyckat experiment?
Jag fick en avi i posten. Hämtade ut paketet och gissa vad?! Jag hade fått en flaska Gucci! Jag var extatisk av lycka. Yes!! Lyckan förtogs dock lite när jag upptäckte att jag hade beställt den själv. Ja, ja. Den luktar ju lika gott för det. Köpte dessutom åtta doftpåsar på julrean, så nu luktar både jag och lägenheten fantastiskt. Var ute på en liten tur med familjen igår. Gumman hittade en tröja som hon älskade. 10 kr på Myrorna. Bra köp. Dessutom var alla hennes strumpor trasiga så vi fick köpa in ett lager. Hon hade väldigt svårt att bestämma vilka hon ville ha. Det blev till slut strumpor med Bratz, Hello Kitty och Love-tryck. Själv gjortde jag ett fynd efter att vi kommit hem. Ett som var svårt att pruta på . Fyndet gjordes i en spontant uppkommen hörna i vårt hus. Där ställer folk saker som de inte vill ha längre och på så sätt byter vi grejor med varandra. Leksaksbil mot en rostig skruv etc. Jag hittade ett så sött litet sidobord. Det står nu i mitt sovrum och ser alldeles förtjusande. Det ska jag också lägga ut en bild på när jag lärt mig hur man gör. Själv har jag bidragit med en bordsgrill till hörnan. Fullkomligt oduglig sak som bara tar en MASSA plats i köksskåpen. Vi har använt den en enda gång och det var allmänt frustrerande. Den försvann dock fort från hörnan så någon måste ju ha sett något användningsområde för den. Jag har gjort många andra fynd i samma hörna. Ett krocketspel, sju Höganäskrukor i varierande storlek och en teddypyramid som Flinga älskar att sova i. Hon ligger där i och ser så salig ut. Ibland svämmar hon över av kärlek till pyramiden och börjar ömt att tvätta den. Det är inte lönt att Kurre försöker sig på att ligga där, då får han så han bleknar. Han är inte heller särskilt intresserad, det blir allldeles för varmt för honom. Han föredrar att knöla ihop sig i tvätthon. Det får absolut inte vara för mjukt och bekvämt för honom. Hårt, ojämt och kärvt ska det vara.
Hylla dina former
Jag är lite i valet eller kvalet. Ska jag ge ett nyårslöfte att gå ner i vikt eller ska jag skita i det och hylla mina former a´la Trinny and Susannha. Jag gillar verkligen tjejernas attityd, att göra det bästa av det man har och inte deppa över det man inte har. Har försökt att lista ut vilken form jag har. Det var inte helt lätt, då ingen av formerna stämde till 100%. Antingen är jag en vas eller en tomat. Beslutade mig till sist för en vas, det lät så mycket lättare att leva som än som tomat. Okej, så till hyllandet. Ja, jag kan tänka mig att hylla min byst och mina ben. Till och med delar av höfterna, men sedan får jag problem. Hur hyllar man en mage som kräver ett eget säte på bussen ? Då hittade jag en liten flik om hur man trollar fram en midja om man inte har någon. Ska prova detta innan jag ger mig på viktminskningen. Har ju en sorts favoritkofta från Vero Moda som gör det jobbet ganska bra. Har den i alla färger snart: svart, grå, gul, lila, rosa, grön och röd. När jag lärt mig att lägga in bilder på datorn ska jag visa den. Den är inte bara fin och lättanvänd, den är också billig. Två koftor för 150 pix. Det är ett pris i min smak.
Litet experiment
Hallå!
Idag tänkte jag försöka mig på ett litet experiment. Har från en mycket pålitlig källa fått höra att när man driver en så framgångrik blogg som jag. Med miljoner och åter miljoner läsare. Då kan man liksom önska sig saker. Om man skriver i bloggen att man är särskillt förtjust i en viss sak så, vips, får man den skickad till sig. Så; jag är väldigt förtjust i tusenlappar. Nu är det bara att vänta och se. Nej, vid närmare eftertanke skickar nog inte Statens myntverk ut provprodukter på det sättet. Lite mera konkret kanske. Gucci är min favortiparfym. Shit, vad jag ska lukta gott framöver.
Hoppas det nya året har börjat bra för alla. Jag lurar fortfarande på om jag ska lova något. En del små frön har börjat gro, men jag vet inte ännu. Jag är ju en opålitlig jäkel, så jag vet inte om det är mycket lönt att jag lovar något. Jag rapporterar framgent om hur många flaskor Gucci som damp ner i brevlådan.
Mål för 2009
Måste då komma ihåg att meddela Försäkringskassan att jag blivit ekonomiskt oberoende så att de kan få behålla de astronomiska summor de betalar mig varje månad. Kanske kan det räcka till drömtårta till kaffet på deras lokala kontor i Kvarntorp. Eller i alla fall till en påse ahlgrens bilar till chefen.
2. Mirakulöst bli ett under av hälsa och fräshör. Irritera omgivningen med min outsinliga energi och spänst. Hur detta ska gå till har jag absolut ingen plan för, men varför satsa lågt? Någon som har ett litet mirakel att dela med sig av?
Det var de mer realistiska målen. Nu till ett som är pretty up there.
3a. Lära mig baka.
3b. Se lika sexig ut som Leila när jag bakar. Får inte glömma att kasta lystna blickar över degbunkskanten. Jag tror att det är det som är hennes hemlighet.
3c. Inte gå upp i vikt av det jag bakar. Ännu ett mirakel, någon?
Liten första provbloggning
Ja, man har ju gått och blivit bloggare. Det låter lite främmande.Känner mig på något vis lite het. Lite inne. Lite...ung. Och det är ju inte alls bra när jag ska föra kärringens talan i bloggvärlden. Nåja, det rättar nog snart till sig.
Till imorgon ska jag kontemplera kring hur 2009 ska te sig för min del. Nu när 2008 lägger sig att dö. Det finns definitivt en del saker jag vill ändra på. Stora, tunga, existensiella saker...Några nyårslöften ska jag nog kosta på mig. I alla fall nyårsintentioner. Man vill ju inte lova för mycket.
Nu när jag tillfredsställt Ida med att komma igång med bloggandet ska jag tillfredsställa mig själv med lite äppelpaj-leftover. Man ska inte underskatta vikten av lite socker på kvällskvisten. Eller om det var vad lite socker på kvällskvisten kan göra med vikten. Hur som helst ska det bli gott, gott Ambrosius. So long.