Muu

                                                     


                                                                         




Den här tavlan hänger i mitt kök och ger mig en så skönt nostalgisk känsla. Jag är uppvuxen på en bondgård. Det var så min kärlek till djur grundlades. Möjligen är det också till en del genetiskt. Min far är nämligen en stor djurvän. Lite för mycket för att vara en riktigt bra bonde. Särskillt påtagligt blev det mot slutet av hans yrkesverksamma liv. Han hade då slutat som mjölkbonde och livnärde sig på enbart köttproduktion. Det går ju ut på att man föder upp djur och skickar dem på slakt när de är stora nog. Det var där det brast för pappa. Han hade så svårt att skiljas från sina vänner. Särskillt en tjur som han bokade för slakt  flera gånger, men avbokade igen för att han inte klarade av det. Tjuren växte sig större och starkare och till sist stog inte våran gistna gammla ladugård emot längre. Han slet sig loss ideligen och utförde omfattande rivningsarbeten i byggnaden. Till sist hade han även ihjäl en av ungdjuren och då gjorde far slutligen slag i saken. Men det var smärtsamt. 
Som liten tillbringade jag mycket tid i ladugården med pappa och djuren. Mina tånaglar är en ständig påminnelse om den tiden. Dom har ett väldigt unikt utseende, kan man väl säga om man vill vara positiv. En hel del mängd kovikt har belastat dem genom åren. Och när en ko väl har ställt sig tillrätta kan den vara väldigt svåra att flytta på. Varje gång en ny kalv kom till världen blev den "min egen". Jag ryktade och matade och kelade. Till och med dushade dom. Jag minns särskillt en kalv som hette August. Han tyckte om att kramas. Han lade sin haka på min axel och så kramades vi. Han kunde stå så hur länge som helst. Varje vår fick jag gå ut med en kalv i koppel. Första gången var den väldigt yster och lilla jag hade stora problem att tygla den. Mina föräldrar tillhör inte sorten som oroar sig över sådant så dom samlades och skrattade gott medan kalven släpade mig genom potatisland och över åkrar. Gud, vad jag älskade att vara tillsammans med djuren. Kor kommer alltid att vara något speciellt för mig. Dom har så kloka och vackra ögon, med långa svepande ögonfransar. Inget går upp mot att bli slickad av en lång, sträv  kotunga. Det finns få saker här i världen som uppfyller mig på det sätt som kvalitétstid med djur gör. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0