Marilyn Monroe

Jag blir alltid upp piggad av att bleka håret och färga ögonbrynen svarta. Det får mig att känna mig som Marilyn, och vem vill inte känna sig som henne. En av de vackraste kvinnorna genom tiderna. För min del tror jag också att det handlar om den tydliga kontrasterna mellan mörka ögonbryn och blont hår. Jag måste alltid ha tydliga kontraster i mitt liv. Klarar inte av en jämngrå gröt. Vet inte vad det där är. Tycker bäst om klara färger gärna mot vit bakgrund så att dom smäller till ordentligt i hornhinnan, tydliga blommor som syns tydligt och inte behöver letas fram med förstoringsglas, jag vill helst också omge mig med tydliga människor som visar vad dom vill. Jag har så svårt för spel: Typ, nu säger jag så här men du borde förstå att jag egentligen menar det här. Det är tröttande. Nej, nu ska jag hämta lilla Hummelsurr och på vägen dit ägna mig åt lite fönstertittning. 

Helgtips

Det här tipset är kanske mest till imorgon kväll. Ikväll är det ju Let´s Dance och för oss som har barn och som har kommit upp i åldern lite är det ju dags att sova sedan. Men imorgon tycker jag att ni ska hyra Mickey Blue Eyes. Den är så himla rolig. Hugh Grant spelar huvudrollen. Han arbetar som auktionsförrättare på en firma som säljer dyra antikviteter. Han dras ofrivilligt in i maffian och tvingas låtsas att han tillhör dem. Det blir så kul när träige Hugh ska låtsas vara gangster. Till filmen rekomenderar jag ett rött vin och Duetto. Den godaste ost som finns. Den går även under namnet Magor i vissa affärer. Tack alla ni som tittat in idag trots att jag varit så lat och inget roligt skrivit åt er att läsa.



                            



Garage

Vet ni vad som alltid slår mig när jag är ute och promenerar i villakvarter? Garagen. Alla har JÄTTESTORA garage. Jag får en känsla av att garaget symboliserar status. Det ska gärna vara dubbelgarage och flotta dörrar. Men det lustiga är att bilen alltid står utanför garaget. Vad är då meningen med föreningen? Är det så att man har så många bilar att man redan har garaget fullt och dessutom två stycken utanför? Eller är det så att man gärna vill ha ett fint garage men när det kommer till kritan är det för jobbigt att köra in den i garaget? Eller är det helt enkelt så att man gärna vill visa upp en annan viktig statussymbol, bilen? Om den står i det fina garaget syns ju inte den fina bilen.
Vet ni vad det braiga är med att ha en skral ekonomi? Man behöver inte delta i den typen av tävling. Oj, kolla vad grannen har nu måste jag uppdatera mina ägodelar för att hänga med. När man vet att man är körd redan innan start lämnar man helt enkelt walk-over. Det är faktiskt rätt skönt.
Som Nicke skriver i veckans upplaga av krönike-pingisen: "Man ska inte vara så rädd för att vara lite pank ibland. Det är bara nyttigt och karaktärsdanande".

Extra spännande lunch






Nu fick ni så ni bleknade! Har ni någonsin sett en sådan extremt avmagrande och ointressant lunch? Jo, vissa dagar håller jag mig faktiskt till min diet. Som jag inte riktigt har bestämt hur den ska se ut ännu. Igår lyckades jag dessutom avhålla mig från att äta Sandras nybakta muffins. När man vet hur fantastisk hon är inom bakningsområdet kräver det faktiskt en karaktär av stål. Nej, av kryptonit! Mycket nöjd med mitt nya disiplinerade, späkande jag. Jag vill också ha en bak som är liten som ett riskorn, som Gynning skriver. Ni har väl inte missat att BlondinBella och Katrin (som var side-kick i idol) är i luven på varandra? Jo, det ska vara så enligt ryktena. Gå för guds skull genast in på BlondinBellas blogg för att uppdatera er. Någon fler än jag som viftar med stora intresseflaggan?

Goda grannar







Titta vad som stod på bordet på min innebalkong imorse. Någon gång då och då står där en liten present. Den här gången ett smaksatt flingsalt i vacker burk. Det är mina fantastiska grannar, Staffan och Harriet, som gör detta för mig. Ur godheten av sina stora, varma, unika hjärtan. Jag älskar dom så mycket. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få dom att förstå hur stor skillnad dom gör i mitt liv. Personkemi är så enormt fascinerande. Staffan är över 60 och Harriet är 55+ någonstans och vi har tillsynes ingenting gemensamt, men personkemin är magisk. Snacka om guldkant på varje dag att få bo bredvid sådana människor.

Dagens outfit

Det här med bloggar är ett alldeles nytt begrepp i min ibland lite insnöade värld. Nu när jag själv har satt igång med det, utan att överhuvudtaget veta vad jag håller på med, har jag börjat läsa lite bloggar. För att få lite hum om ur sådant här ska gå till, så att säga. Ett absolut måste verkar vara att gå igenom sin outfit varje dag. Du gode Moses, hur ska jag kunna intressera någon för dom stackars trasor jag drar på mig om mor´narna? Jag kan helt enkelt inte förmå mig att lägga ut en bild på det. I rädsla för att skrämma bort dom få stackare som vågar sig in här. Men kanske kan jag beskriva vad jag just nu har lindat in mig i. På fötterna har jag ett par förtjusande fårskinnstofflor. Dom får mina fötter att se ut som att dom lika gärna hade kunnat sitta på mumintrollet. Till det bär jag en morgonrock som en gång var vackert ljusrosa. Nu pryds den av eleganta vinfläckar lite lagom oregelbundet utspridda runt lilla livet. Vinet är J.P Chenet. Återfinns på billiga hyllan på Systembolaget. Frisyren är för dagen stylat efter det nu så populära knullruffs-idealet. Make-upen är tydligt influerad av den djupt -nergångna-heroinist stilen.

Lyckad bloggare

Idag är det fyra individer som har besökt min blogg. Det är ju hisnande! Skulle tro att det är dom närmast sörjande som känner sin tvugna surfa in för att jag ska få några träffar. Ni är så söta! Tack för stödet.  

Morden i Midsomer

Det är alldelse för lite "Misomer murders" nu för tiden. Ett avsnitt per kväll tycker jag vore lämpligt. Den serien är ju helt makalös. Hur kan något så bestialiskt som mord på något vis lyckas bli så mysigt.? Jag älskar att duka upp med fika, ta ett stadigt tag om maken och se på läskigheterna. Fikat ska ju gärna ha typiskt brittisk karaktär. Scones med sylt och clotted cream och till det den obligatoriska thékoppen. Och den här programserien måste har ju dessutom begåvats med den bästa signaturmelodin genom tiderna. Så vacker, vemodig och spooky. John Nettles, ni vet detective chiefinspector Barnaby, har den skönaste rösten jag vet. Jag skulle vilja ha en lååååååååång ljudbok med honom som uppläsare. Jag tänkte att jag skulle bjussa på några recept på brittiskt fika. Dom lyder som följer:

CLOTTED CREAM

Detta mycket magra sconestillbehör består endast av grädde. Häll upp 8 dl grädde i en skål som tål värme. Ställ den över en kastrull med vatten i  botten och värm. Ni vet, vattenbad. Låt stå över värmen i ca 1,5 h till dess en tjock skrovlig yta har bildats. Rör inte. Varken vatten eller grädde får koka.  Vattnet ska bara sjuda och grädden ska bara bli varm. Tag sedan av värmen och låt skålen stå i kylen över natten. Ös upp den tjocknade kakan som bildats överst i skålen och rör den mjuk, eventuellt med någon tsk av den överblivna grädden. Konsistensen ska vara som mjukt smör.  Njut på scones tillsammans med sylt eller marmelad.


ENGELSKA SCONES

4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1tsk bakpulver
50 g rumsvarmt smör
1,5 dl vispgrädde
2 msk vispgrädde till pensling

Sätt ugnen på 225 grader
Nyp ihop de torra ingredienserna med matfettet
Tillsätt grädden och knåda till en smidig deg
Platta ut till en 2 cm tjock platta och ta ut 6 rundlar med hjälp av ett mått eller ett glas
Pensla med grädden
Grädda på bakplåtspappersklädd plåt ca 10 min





Dagens klokskap

"Du får styrka, mod och självförtroende varje gång du verkligen stannar upp för att se rädslan i ansiktet.
Du kan säga till dig själv:
Jag överlevde den här hemskheten.
Jag kan klara det som kommer härnäst."

Eleanor Roosevelt

Det här är något som jag skulle vilja kunna förmedla till min lilla Gumma som har det så jobbigt just nu. Hon är inne i en utvecklingskris och oroar sig och är rädd för så mycket. Lilla älskade Hummelsurr.


Katter skyddar mot stroke

Nu ska ni få höra vad jag läste i det väldigt erkända vetenskapliga magasinet Hemmets Journal.
De som aldrig haft katt löper 40% högre risk att drabbas av stroke eller hjärtinfarkt, enligt forskare vid Minnesota Stroke Institute. Enligt forskarna verkar det som om ungänge med katt minskar stress och ångest som kopplas till hjärtinfarkter. Dessutom verkar det som om katter ökar självkänslan hos ägaren och det ska i sin tur understödja rehabilitering vid exempelvis stroke.
Det är ju inte underligt att jag är ett sådant fysiskt praktexemplar. Jag har ju två katter och låter konstant kaffet flöda.

Mitt kök

Den här lägenheten köpte vi nyproducerad och fick följdaktligen möjlighet att bestämma hur den skulle se ut. Jag är mest nöjd med valen i köket och därför ska ni få se hur det ser ut.


 



Här är mitt köksfönster med prydnader från second-hand och gardin i tyg från 50-talet.


  



Detaljer ut köket som sätter guldkant på min vardag

     




 



 

Muu

                                                     


                                                                         




Den här tavlan hänger i mitt kök och ger mig en så skönt nostalgisk känsla. Jag är uppvuxen på en bondgård. Det var så min kärlek till djur grundlades. Möjligen är det också till en del genetiskt. Min far är nämligen en stor djurvän. Lite för mycket för att vara en riktigt bra bonde. Särskillt påtagligt blev det mot slutet av hans yrkesverksamma liv. Han hade då slutat som mjölkbonde och livnärde sig på enbart köttproduktion. Det går ju ut på att man föder upp djur och skickar dem på slakt när de är stora nog. Det var där det brast för pappa. Han hade så svårt att skiljas från sina vänner. Särskillt en tjur som han bokade för slakt  flera gånger, men avbokade igen för att han inte klarade av det. Tjuren växte sig större och starkare och till sist stog inte våran gistna gammla ladugård emot längre. Han slet sig loss ideligen och utförde omfattande rivningsarbeten i byggnaden. Till sist hade han även ihjäl en av ungdjuren och då gjorde far slutligen slag i saken. Men det var smärtsamt. 
Som liten tillbringade jag mycket tid i ladugården med pappa och djuren. Mina tånaglar är en ständig påminnelse om den tiden. Dom har ett väldigt unikt utseende, kan man väl säga om man vill vara positiv. En hel del mängd kovikt har belastat dem genom åren. Och när en ko väl har ställt sig tillrätta kan den vara väldigt svåra att flytta på. Varje gång en ny kalv kom till världen blev den "min egen". Jag ryktade och matade och kelade. Till och med dushade dom. Jag minns särskillt en kalv som hette August. Han tyckte om att kramas. Han lade sin haka på min axel och så kramades vi. Han kunde stå så hur länge som helst. Varje vår fick jag gå ut med en kalv i koppel. Första gången var den väldigt yster och lilla jag hade stora problem att tygla den. Mina föräldrar tillhör inte sorten som oroar sig över sådant så dom samlades och skrattade gott medan kalven släpade mig genom potatisland och över åkrar. Gud, vad jag älskade att vara tillsammans med djuren. Kor kommer alltid att vara något speciellt för mig. Dom har så kloka och vackra ögon, med långa svepande ögonfransar. Inget går upp mot att bli slickad av en lång, sträv  kotunga. Det finns få saker här i världen som uppfyller mig på det sätt som kvalitétstid med djur gör. 

Mitt morgonhumör




                                      

Endast fantasin sätter gränser

Är det inte fantastiskt vad något så enkelt som en promenad hem från skolan kan användas till? Vi har kanske 300 meter hem från skolan och idag tog det modiga 30 minuter i anspråk. Visste ni att en stor majoritet av alla snöklumpar är felplacerade? Inte? Så är det. Och gumman känner sig nödd och tvungen att flytta på dem alla. Det tar sin lilla tid. Visste ni att man med endast en skidstav kan göra mönster i snön som föreställer både en fjäril och en fyrklöver? Inte? Då måste ni helt enkelt gå ut och prova. Visste ni att om man drar fötterna efter sig på tvären blir det fantastiska, breda spår i snön? Jasså, det visste ni. Jag tycker verkligen att det är underbart att barn hittar så mycket att förundras över och upptäcka och jag vill låta mig inspireras. Men vissa dagar, som idag, lyckas jag inte riktigt. Istället börjar det brinna i mina hårrötter. 

    

Kloka ord

Nu är det färdgtramsat! Dags att tillskanska sig lite vishet. Det bör man ju också få sig till livs varje dag. Det räcker inte med bara kaffe.


"Vishet innebär att alltid vara medveten om att man kan ha fel åsikter, och att man måste räkna med osäkerhet och förgänglighet också i det man mest sätter sin tillit till."


Tyvärr var det inte jag som hade sagt detta kloka utan det gjorde Gerard Brown.


Eftermiddagskaffe

Kaffedags igen. Jag har en liten teori. Trötthet har inget att göra med att man sovit för lite. Det beror på en brist, men inte på sömn utan på kaffe. Jag tror jag ska försöka publicera en artikel på det ämnet. Min framtid ligger nog inom forskningen. Jag är ju lite av mitt eget experiment, kan man säga.
Ja, jag vet vad ni kommer att tycka om bilden. Choklad hör inte hemma i en viktminskningsdiet. Det är bara det att jag håller på vissa priciper. Nämnligen följande: I´d stop eating chocolate, but I´m not a quitter. Nä, just det!

                                                            


Gör din egen bodyscrub


Jag tänkte helt osjälviskt delge er hemligheten bakom min strålande skönhet. Håll i er.  Jag gör min egen bodyscrub!! Nähä? Jojomän. Blanda olja och socker. När jag använder det till händerna använder jag olivolja och strösocker. Fantastiskt när man känner sig torr och narig. Till kroppen föredrar jag att använda apotekets duscholja istället för olivolja. Man luktar lite sallad annars. Råkar man ha doftolja hemma duttar man i några droppar  av denoch vips, så doftar man hallontårta istället. Massera hela härligheten och skölj. Mjuk och len som en silkesstrumpa!"!


Äppelpaj

Ikväll kommer min allra käraste syster på besök. Hon ska äta middag och stanna och socialisera med oss ikväll. Hela familjen ser fram emot det. Hon ska få klyftpotatis och ugnsgrönsaker. Til det grillad kyckling och en sås av majonäs, creme fraiche, sambal oelek, salt och peppar (Almas recept igen). Till efterrätt ska jag baka äppelpaj. Medan jag bakar ska jag gära mitt bästa att se så Leila-sexig ut som mänskligt är möjligt. Min Quasimodo-hälta försvårar sexighets-projektet något, men "det finns något vacker ock i en lus" etc. Här kommer receptet på pajen:

Smöra en pajform. Skala och klyfta ca 4 äpplen. Lägg äpplena i formen och strö över socker och kanel. Snåla för guds skull inte på sockret! Sätt en kastrull på spisen. Smält 175 g smör (gärna äkta vara). Rör i 1,5 dl socker. 2 dl mjöl. 1 tsk bakpulver. Bred smeten över äpplena. Avsluta med att strö generöst med socker över alltihopa. Grädde i 200 grader i 30 minuter. Servera med vaniljglass. Nyckelhålsmärkt och fiberrikt.

Böcker som kommer åter

Det finns några böcker som jag alltid återkommer till. Har läst dem flera gånger och varje gång är dom lika bra.

1. Midvinter av Rosamunde Pilcher. Ingen nobelpris-kandidat, men går inte att övertrumfa i feel-good-kategorin. När jag har en motig period och inte klarar något som skakar om så plockar jag fram den här boken. Det är så mysigt. Tedrickning framför brasan i små charmiga cottages. Toast till thét? Storm ute, varmt och skönt inne. Tjocka, fördragna gardiner. Vill du ha sodavatten eller is i wiskeyn? Katten rullar ihop sig och spinner. You get the picture.
2. Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. När man känner att stressen tar överhanden och man har börjat missbruka tiden är det dags att damma av den här boken. Den beskriver så väl vad som händer när man skyndar och försöka spara tid. Man kan inte spara tid, bara göra av med den. Frågan är bara hur man väljer att göra av med den. Den här boken får mig alltid på bättre tankar och in på en bättre väg. Har du inte läst den? Gör omedelbart något åt det!
3. Katter av Doris Lessing. Att jag älskar katter är väl inget som har gått någon förbi. Det gör Doris också, det framgår tydligt av den här boken. Boken är så fin och Doris är en fenomenal betraktare och tolkare av katter. Jag har läst den flera gånger och det lär bli många gånger till.

Bordet från fyndhörnan

I ett tidigare inlägg skrev jag om ett bord jag hittat i fyndhörnan i vårt hus. Jag lovade också att lägga ut en bild på det. Det blir ett par extra bilder också. Visst är grodorna söta?

       



Tillbaka till livmodern

Jag är helt beroende av att omge mig med rött ljussken. Jag har massor av röda lampor och ljuslyktor och nu vet jag plötsligt varför. Hörde på radion att rött ljus gör att människor känner sig lugna och trygga. När man ligger i magen omges man nämligen av ett rött ljus, förutsett att det är ljust runt omkring mamman vill säga. När man har röda lampor som lyser hemma förflyttas man helt enkelt tillbaka till livmodern och känner sig omsluten och trygg. Nedan ser ni beviset för mitt missbruk. Inte helt normalt, jag vet.



         

Herr Powermax

Låt mig få presentera en god vän till mig; Herr Powermax!


                                                
             

Vi har en kärleksäffär, han och jag. Nej, det är en träningsmaskin. Ni vet sådana som man brukar köpa och tänka att nu, NU ska jag börja träna. Men så en dag står apparten i förråden istället och man är lika otränad som vanligt. Jag har lyckats köpa en maskin som jag faktiskt använder. Det är världens lättsammaste träningsform, förstår ni. Man ställer sig på den (eller ligger) och gör styrkeövningen statiskt. Sedan skakar powermax och gör liksom jobbet åt en. Vibrationerna skakar dessutom igång livsandarna och får en att må rätt bra en tag efter träningen. Och ni som har problem med värk, den är smärtlindrande! How about that?


Äventyrare

Jag vet att alla människor är olika och jag försöker verkligen att vara ödmjuk inför det. Men jag har extremt svårt att ha tålamod med sk äventyrare. Vad vill dom? Vill dom bara kamoflera att dom försöker ta livet av sig? Vad är det som driver en att hoppa ut från flygplan och diverse stup? Gå på händerna baklänges runt jorden och bestiga berg som det helt enkelt inte är meningen att mänskligt liv ska befinna sig på? Klättra upp för  berg och stup...märkligt påfund. Jag kan uppriktigt inte minnas sist jag hade lust att kliva upp på minsta lilla stenbumling. Men det är ju jag det...
Hur som helst. Bergsbestigning. Inte nog med att de ska kravla sig upp flera tusen meter över marken, det ska också göras på övervidrigast tänkbara sätt. Utan syrgas så det blir så jäkligt som möjligt. Varför inte prova att sätta en hink på huvudet och köra rullstol upp? Det är säkert jätteobehagligt. Som när Göran Kropp skulle bestiga ett berg någonstans långt, långt bort. Då räckte det inte med själva bestigningen. Nej, han skulle dessutom cykla hela vägen dit från Sverige. Det konstigaste med hela historien är att bredvid honom körde en följebil. Varför åkte han helt enkelt inte bara med? Det övergår mitt klena förstånd.Om det bara handlar om att allt ska vara så jobbigt som möjligt så kunde han väl lika gärna ha styrt bilen. Då hade han ju dessutom sparat på miljön. Om det ändå inte var ansträngande nog kunde han ju dra åt handbromsen. Det är ju alltid en tragedi när en ung människa omkommer, men kan någon säga att det var förvånande när Göran en dag föll ner och slog ihjäl sig? Det som upprör mig mest med dessa äventyrare är att de är människor som är begåvade med något så fantastiskt som hälsa och vad gör dom? Jo, dom gör allt som står i deras makt för att bli av med den. Det är för outhärdligt för att man ska orka höra om det. Dessutom anser jag att all denna energi som dessa människor verkar besitta skulle behövas till annat. Vem ska egentligen ta sig an allt som behöver göras i världen? De som inser problemen och vill göra något åt dem har inte orken och de som har ork lägger den på att försöka ta livet av sig.  Världen är helt enkelt bortom all räddning. 

Tänk om...



                                                       



Har ni sett en sötare kanna? Jag har fått den av mina grannar, Staffan och Harriet. Söta, goa Staffan och Harriet! Dom visste att vita prickar på röd botten är mitt favoritmönster och då gav dom mig den här kannan. Som dom en gång i tiden fick i present på bröllopsdagen. Hur gulligt är inte det?
Ibland kan jag bli alldeles kall när tankarna börjar gå i banor som "tänk om". Tänk om vi inte hade flyttat in i det här huset. Då hade vi inte lärt känna Staffan och Harriet. Det är ju en fruktansvärd tanke. Då hade vi heller inte fått bli en del av den sköna gemenskap som finns in den här bostadsrättsföreningen. Och tänk om vi aldrig hade flyttat till Korpralsvägen. Då hade jag och Sandra inte varit vänner. Och tänk om Gumman och jag inte hade gått på Kulturcentrum den där lördagen för några år sedan. Då hade inte Alma funnits i mitt liv. Och tänk om jag inte hade gått ut och rumlat fredagen den 22 februari 1997, då hade jag aldrig träffat min make. Tanken svindlar. Det var faktiskt inte alls meningen att jag skulle gå ut den kvällen, men så dök Eva-Maria och Lena upp med en flaska Bacardi och vi hamnade på Nattis. (Tack snälla ni). Och där på dansgolvet fanns Han. Jag tog hem honom och behöll honom. Det första verkligt vettiga beslut jag då hade fattat i mitt liv. Ibland är det faktiskt bra att hjärnan är lite bortkopplad för det är då man börjar lyssna på hjärtat istället. Hjärnan ställer ofta bara till det. Och hade jag aldrig träffat HONOM så hade aldrig lilla Hummelsurr kommit till... nu känner jag mig plötslig så yr...vart tog marken under mina fötter vägen?

Vackert när det skär sig?

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det finns något vackert även i det som skär sig. Det summerar ganska väl min smak. Jag älskar färg och mönsterkrockar. Det händer något i hjärnan när allt inte smälter samman och stämmer överens. Jag behöver sån´t  för att pigga upp mig och känna att jag lever. Jag hörde någon säga: "Jag vill att mitt liv ska omges av en regnbåge". Så känner jag också. Vem vill att livet ska omges av havregrynsgröt? I alltför välmatchade och korrekta omgivningar kan jag ochkså få en känsla av att det är jag som är det stökigaste objektet. Som att rummet blir stökigt av att jag kommer in där. Oangenäm känsla. Brokig människa kräver förmodligen en brokig omgivning för att kunna slappna av. 


                                           
                                            Min sitthörna i vardagsrummet. Kanske inte världens skarpaste bild. 




                                            
                                             Fint mönster på filt från Rusta. Sjuttiotal möter modern medaljong möter
                                             allmoge.

                                             På temat att det finns något vackert i allt ska jag be att få citera den gode Fröding:

                                           " Det finns någon vackert ock i en lus
                                             ock i ett grönt blad
                                             bak ett hemlighus"

Katthårsmadrasser?

                                                  
                                                    

Jag har borstat Kurre Hårboll. Detta är dagens skörd. Finns det ingen sängleverantör som är intresserad av katthår istället för hästtagel?  Vi skulle lätt leverera stoppning till en madrass i månaden. Exotic är nog den till utseendet sötaste kattras som finns. Temperamentet är också fantastikt, men tycker man att det är jobbigt med katthår väljer man en annan ras. Kurre har säker fyra gånger så mycket päls som andra katter.

Fönstertittarsjuka

Jag lider av en godartad form av fönstertittarsjuka. När jag är ute och promenerar tittar jag alltid in genom fönstren hos folk. Inte helt ok, jag vet, men det ger mig så mycket. Jag fylls alltid av en så´n mysig känsla och det sätter fart på min fantasi. I stadsdelen där jag bor har jag verkligen mött mitt Eldorado. Det är mycket lätt att titta in genom fönstren här. Lägenheterna och radhusen blir som små tittskåp och jag går och fantiserar ihop hur familjerna där lever. I min fantasi är alla lyckliga och de flesta förbereder för en mysig hemmakväll. För att den här typen av promenader ska vara riktigt givande ska det ju helst vara mörkt ute och allra mysigast är det i juletid. Ibland har man extra tur. För en tid sedan såg jag en naken karl. Han sprang förbi fönstret i tron om att inte bli sedd, men jag hann allt se. Åtminstonne det viktigaste.

Inget går upp mot gammalt skrot.

                      



Det här är mina fynd på Myrorna i helgen. En ljuslykta, från sjuttiotalet skulle jag tro. Bra, eftersom jag inte har några ljuslyktor se´n förut. Bara ett skåt fullt. En vas; Tamara Alladin för Rihimähen Lasi. Jag har redan en, men de är ju så snygga. Och sist och minst en fullkomligt onödig prydnadssak. Tre små terriers. Åh, jag älskar att rota fram gammalt skrot på second hand. Fast när jag ska dammtorka tänker jag alltid att jag borde söka hjälp.

En 16-årings liv och leverne

Vill ni få en inblick i hur 16-åriga flickor tänker och lever? Då har min systerdotter Ida en blogg ni kan surfa in på. www.idaellenn.blogg.se.

Kurre uppnäsa och Flingalingagosnos

                

Här kommer bilder på mina bästa kompisar. Visst är de härligt olika? Jag måste säga att jag är opassande stolt över mig själv att jag lyckades lägga in bilder. Dessvärre vet jag inte hur man vänder på dem, så Kurre sover lite åt fel håll. Dessbättre är hans uppnäsa lika ljuvlig ur alla vinklar. 

Lite ditt och lite datt

Oj, vilken usel bloggare jag har varit i helgen. Jag är en dålig människa. Såg att det var några tappra individer som hade besökt mig och där fanns inget att läsa. Förlåt. Bättring utlovas.
Dagens status. Biologisk ålder: 36. Upplevd ålder: pigg 90-åring. Jag haltar omkring som ringaren i Notre Dame. När jag var på väg till skolan med Gumman klev jag dessutom fel,så det blev inte bättre. Sedan blev ena armbågen helt kajko av att jag bar hennes skidor. Jag måste i sanning vara ett av vår Herres stoltaste verk. Faktum är att jag misstänker att han var seriöst bakfull den dagen jag kom till. På tal om baksmälla ska jag dela med mig av ett tips mot just det. Innan sänggående den blöta kvällen lägger man två resorb (vätskeersättning från apoteket) i ett glas vatten...och dricker upp det också så klart. Sedan gör man om samma procedur på morgonen. Mycket effektivt. 
Nu tror jag bestämt att jag måste jobba på att gå ner mig lite djupare i kaffeträsket. Det skulle säkert vara än mera effektivt om man kunde ta det intravenöst. Måste hålla utkik efter en droppställning på loppisarna framöver. 

Litet TV-tips

Kolla in LA-inc. Ett program om en tatueringsstudio. Med en fantastiskt skön, karismatisk, vacker och extremt begåvad kvinna. Gissa vad hon heter? Kat van D. Vilket övercoolt namn, det skulle jag också vilja heta. När jag ser den här typen av program får jag alltid för mig att jag ska tatuera mig. Men jag kan samtidigt inte se mig med en tatuering. Det skulle liksom skära sig. Det finns inget Punk-Rock över mig. Men det finns något vackert över det som skär sig också i och för sig. Jag undrar vad jag skulle tauera...Jag älskar ju katter...eller kanske en groda, med krona på huvudet. Eller två pussande grodor kanske. Fjäril kanske...nej, det är för vanligt. Jag skulle placera den på skinkan i alla fall, så mycket är säkert. Programmet går klockan 22.00 ikväll på Discovery Channel.


Att övervinna negativa tankar

Tänkte dela med mig av något som jag har funderat  mycket på och jobbat ännu mera med...och fortfarande tänker jag och jobbar. Det har gjort en enorm skillnad i mitt liv även om det har tagit tid, precis som alla förändringar av hur man tänker. Det är något som en vis kvinna som heter Ellen Caddy har sagt:
"Du kan komma över alla negativa känslor, när du inser att den enda makt de har över dig, är att du tror på dem. När du inser denna sanning om dig själv blir du verkligen befriad"
Go free yourselfs!

Lunch

Gissa vad jag sitter och knaprar på? Räkor, fetaost och sallad. Är jag inte duktig? Både i går och idag har jag hållit mig på rätt köl och jag är mycket stolt. Ett tag hade jag tänkt be Hasse Aaro ta upp fallet om min diet på Efterlyst. Vad kul det ska bli att se honom dansa ikväll förresten. Jag tyckte att han var så cool i fredags. Han var ju ingen Fred Astair direkt, men han försökte verkligen och öste på. Därför hoppas jag att han får vara med några veckor. Dags att jobba lite på kaffeintaget. Det blir min fjärde kopp idag. Demens vik hädan.

Mumin

Vet ni vad jag älskar och som sätter guldkant på varje vardag? Mina högt älskade muminmuggar från Arabia. Dom är så FIIINA!! Jag samlar på dem och har faktiskt över 20 stycken vid det här laget. Kvalitén är superb. Vi använder dom varje dag och dom ser fortfarande ut som att dom kommer direkt från affären. Jag önskar mig muminmuggar i födelsedagspresent och julklapp och blir lika lycklig över varje ny mugg som jag får sälla till samlingen. Senaste tillskotten är Mymlan och Lilla My. Mymlanmuggen är helt underbar. Annars gillar jag muggarna med Hemulen och Stinky.

Märkeskosmetik

Som ni kanske har börjat förstå så är jag en ganska ekonomisk person som i huvudsak handlar på rea. När det kommer till smink och kosmetika är jag dock lite mera picky. Då vill jag ha bra grejor och vägen till frälsning stavas www.strawberrynet.com. Där kan man handla bra märken till rätt humana priser, ffa om man kollar under "gifts and specials". De har alltid "top 20 specials" och "special purchase" och där kan man göra riktiga fynd. Det är alltid fraktfritt och ju fler gånger man handlar dessto större rabatt får man. Möjligen är det frakt på parfymer, jag tror faktiskt det när jag tänker efter. Ett litet krux är att man oftast får betala tull när man hämtar ut paketet. Men skickar man kvittot på tullavgiften till Strawberrynet så får man tillbaka pengarna. Jag gillar den här sajten stenhårt och köper i princip all kometik därifrån. Det är något med märkeskosmetik som får mig att känna mig som en Hollywoodstjärna för en stund, and I like it. Ytligt? Jajamänsan!

Oh, sole fredagskväll

Idag är det fredag. Den bästa av veckans dagar.  Det känns alltid som att livskvalitén är högre på fredagarna. Idag ska jag städa lite och göra klart för mys. Dessutom har jag köpt flera förpackningar ljus på extrapris (Ica Maxi, så klart). Dom reade ut julfärgerna. De brinner ju lika vackert oavsett färg, resonerade jag, och köpte på mig ett lager. Shit, vad jag ska tända ljus ikväll! Min systerdotter, Lilla mumsan Ida, kommer hit och ska sova över. Vi ska äta bakad potatis, det har Gumman bestämt. Till det ska vi ha kyckling och en fantastisk sås efter mexikanskt recept. Man grillar paprika i ugnen. När de är ordentligt brända på ytan tar man av ytskiktet. Lägg i bunke och tillsätt creme fraiche, riven ost, vitlök, salt och peppar. Mixa. Jag har fått receptet av min mexikanska vän Alma. Hon är inte bara Mexicos utan världens bästa Alma! Möjligen ska det också vara sambal oelek i. Det brukar det alltid vara i Almas mat. Sedan ska vi naturligtvis se på Let´s dance. Lättsamma underhållningsprogram är det bästa som finns. Tyvärr missar man ju då På spåret. Det programmet har ju liksom alltid funnits och hör till helgkvällarna. Men det tilltalar ju inte barn lika mycket som dansprogrammet. Men jag ska definitivt försöka hitta av en repris. Oldsberg och Hellbergs samspel är underbart. Den lite torra gubbhumorn är så skön på nå´t vis.


Yxi Kaxi Sauna

Bastu. Vilket bra påhitt. Bra jobbat Finland. Min goda vän Sandragumman (Puss!) och jag har liksom en liten bastuförening. Vi träffas en vardagkväll då och då och bastar. Dom här kvällarna är riktiga höjdpunkter i mitt liv. Dom vårdar både kropp och själ. Vi har flera timmar på oss att bara prata och prata och prata.  Samtidigt passar vi på att göra diverse ytbehandlingar. Hårinpackning, peeling, ansiktsmask, krämer..När jag åker hem igen känner jag mig liksom pånyttfödd. Ser fram emot nästa gång, Sandra! Inget går upp emot en god vän och bastu i kombination. Love you!

Gynnings diet

Hur går det med min diet? Ja, idag har jag faktiskt varit riktigt duktig, men dagen är ju inte över än. Det finns ju dessutom så många olika sätt att hållla diet på nu, så man vet ju inte vad man ska tro. GI, doktor Dahlqvist, Atkins, Vikt Väktarna och gamla hederliga tallriksmodellen. Det fina är ju att om man blandar och ger alla dieter så får man ju strängt taget äta allting. Men är man mera intresserad av att nå resultat än att lura sig själv så är väl det inget bra alternativ. Läste ett bra tips på Carolina Gynnings blogg. Om du vill gå ner i vikt så ät aldrig en hel portion själv, dela alltid sallad med en väninna...??? Ja, jag kan tänka mig att man går ner i vikt då. Varför inte göra som Sidharta Gautama och nöja sig med ett sesamfrö om dagen. Eller ännu bättre; dela sesamfrö med en väninna. 

Kaffe som bromsmedicin

Hörde idag att om man dricker minst tre koppar kaffe om dagen minskas risken att drabbas av demens med över 60%. Jag måste börja med lite seriös kaffedrickning. Inte mig emot. Men allvarligt så undrar jag vad  som håller på att hända med min hjärna. När jag var 25 tyckte jag att jag var en intelligent person och att min hjärna hade stor kapacitet. Jag tyckte att jag var bra på att planera, organisera och lära mig saker. On top of everything. Faktum är att jag tyckte att jag tänkte för mycket, så att det övergick i grubblerier och blev jobbigt. Det känns som att det måste ha varit en helt annan människa. Nu går jag ständigt omkring med en känsla av det måste ha gått en säkring någonstans i huvudet. Jag lyckas inte hålla reda på någonting. Glömmer och virrar till allt. Den där tänkande människan som analyserade och funderade, vart tog hon vägen? Jag tänker ju ingenting numera, som en guldfisk. Fast faktum är att det har sina fördelar. Min hjärna orkar inte på samma sätt fundera ihop saker att oroa sig över. Jag har inget kontrollbehov, ingen vilja att lägga mig i andra människors liv. Jag lyckas ju knappt lägga mig i mitt eget. Att irritera sig finns inte heller lika stor plats för längre. Trots allt detta skulle jag nog villa få igång hårddisken lite mera. Måste brygga kaffe...undrar bara var jag har ställt burken...  

Dagens boktips

Dagens boktips. Boing! "Historikern" av Elizabeth Kostova. Kommer ni ihåg honom? Den skäggige mannen som halvlåg nonchalant i en regnsbågssoffa och nanninannade fram boktips till oss när vi var små. Nej, Historikern var det. Jättebra bok. Välskriven, suggestiv och ruskig. Handlar om historiker som mer eller mindre ofrivilligt börjar rota i legenden om Dracula, Vlad Pålspetsaren. Men legenden låter sig inte rotas i utan vidare så spooky things börjar hända. Människor försvinner, döda återuppstår, blod spills och böcker dyker upp ur tomma intet. Huvaligen Sävarpigen!
Och har ni inte läst "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón så sprinta iväg till närmaste boklåda. Det måste vara den bäste romanen på den här sidan om sekelskiftet.

Frukost-tips

På morgonen gör jag alltid smoothie till hela, lilla löjliga familjen. Den består av mild, naturell youhurt, grädde, blåbär och bananer som mixas till krämig konsistens. Det blir otroligt gott och det behövs ingen socker i. Det känns så gott att tänka på alla vitaminer Gumman får i sig.

Morr

Tyvärr kommer jag nog inte att vara särskillt underhållande idag. Vaknade och kände mig vresig som en sjörövare. Försökte komma igång med både påtår och tretår, men inget verkar hjälpa. Det är nog så att jag behöver en rejäl dos värktabletter. Har den här mindre angenäma känslan av att lederna är osams med resten av kroppen och försöker separera från den. Know the feeling? Någon annan där ute med kronisk värk? Stackars sate! Det som är på mode inom sjukvården nu för tiden är ju att man absolut inte får ta några värktabletter. Ja, bra idé. Undrar just hur självmordsstatistiken kommer att se ut framöver i så fall. Tro mig på mitt ord när jag säger att det här modet också kommer att passera. För 10 år sedan skulle man se till att värktabletterna aldrig gick ur kroppen. I med en ny dos med ytterst regelbundna intervaller. Under tiden kör jag min egen stil. Nu känns det plötsligt lite bättre. Lite självömkan gör oftast susen. Inte för mycket, bara lite lagom.


Rudolf Andersson

Jag måste bara ge er ett sista guldkantstips innan jag lägger ner bloggningen för idag. Tipset är kanske särskillt till er som har barn, men passar även till er andra. Se filmerna om Sune. Jag vet att jag aldrig har varit känd för att ha en särskillt avancerad humor, men Peter Haber som Sunes pappa är höjden av komik. Tycker i alla fall jag, trallalla.

Stjärnorna på slottet

Shit, vad jag blev rörd av lördagens program av Sjärnorna på slottet. Det var Jonas Gardells dag och han var så hjärtslitande ärlig. Jag tycker att det är så otroligt modigt att vara så privat och personlig och fläka ut sitt hjärta som han gjorde. Och hur modig var inte Loffe? Som vågade tillstå att han också varit förälskad i män. Avslutningen var ändå bäst. Vilket lyckopiller att se Mark och Jonas tillsammans. Årets upplaga av programmet är verkligen bra. Loffes program var också så gripande. När han berättade om sin livssorg, det hängde med mig i flera dagar efteråt. För er som inte såg har han på film gestaltat den man som var den sista att avrättas offentligt i Sverige. Man spelade in scenen på platsen där det skedde på 100-årsdagen av avrättningen. Loffe berättade att mannen var där under inspelningen och lade sig i rent handgripligt. Och efter detta har den här mannen stannat kvar hos honom. I scenerna som visades från filmen var Loffe verkligen imponerande. Övertygande så att man frös. På lördag är det fru Dellerts tur. Kan bli spännande. Hon verkar vara lynnig och oberäknelig så att det räcker och blir över.  

Bortskämnda barn

Nähej, jeansen föll inte lilla baronessan i smaken. Det var tydligen inte riktigt det rätta snittet på dom. Jag blir på så dåligt humör  när man tycker sig ha gjort ett sådant klipp och så tänker hon inte ha dem på sig. Ingen annan i den här familjen kan kosta på sig att vara så fin i kanten. Men hon är envisare än synden när det kommer till sådana här saker. Gumman ägnar lååååång tid åt att komponera sin out-fit varje morgon. Jag vet att det är mitt fel om hon är bortskämd, men just nu får det mig ändå att tugga fradga.
Dagens guldkantstips; Frank Sinatra. Han lyckas alltid muntra upp mig. Och nu behöver jag muntras upp. Swing it Franky, swing it.  Det vilar liksom inga sorger över Frank. Inte ens när han sjunger om hjärtesorg är man särskillt orolig för honom. Det fixar sig för Frank, det hör man i swinget. Den bästa skivan är Swing Easy. Så skön. Och naturligtvis julalbumet. Lite inaktuellt nu, men ingen jul utan Frank Sinatra.

Ära vare Ica Maxi i höjden

Jag älskar att handla billigt! Ni som vill läsa om märkeskläder kan direkt sluta läsa min blogg. Det kommer inte att hända här. Jag har gjort det till en konstform att handla på rea. Och jag nöjer mig inte med halva priset. Nej, jag lurar lömskt som en skallerorm till dess de sänker till HALVA REAPRISET! DÅ slår jag till. Idag köpte jag kläder till Gumman: två par jeans á 39.50 stycket. Ett par tajts för 29 riksdaler och tillhörande tunika för 24.50. Allt på Ica Maxi. Det som inte kan handlas där är helt enkelt inte värt att köpas. Häromsistens fick både maken och dottern skor för 100 kr, TILLSAMMANS. Vad ger ni mig för det? Själv köper jag sällan kläder. Det gör mig bara trött och på dåligt  humör. Dessutom tänker jag alltid att jag ska köpa sen, när jag har gått ner i vikt. Och det lär ju inträffa vilken dag som helst nu. Yeah, right. Typ, da´n efter aldrig nå´nsin. Det går INTE bra med min diet. Måste verkligen skärpa till mig.

Energitjuvar

VARNING!!!! Här kommer nå´t som jag tror är extremt essensiellt för att man ska kunna må bra och vara lycklig. Eliminera alla energitjuvar ur ditt liv! Jag har klippt ut defenitionen för en energitjuv ur en artikel och hängt upp på kylen för att fortsätta vara stark i min övertygelse. Defenitionen lyder som följer: " En energitjuv är en person som är uppfylld av sig själv och som får sina kickar av den energi och kraft hon tar från andra. För att en energitjuv ska kunna vara just energitjuv måste det ju finnas någon som underordnar sig henne och låter sig dräneras. Energitjuven känner sig stor och stark när motparten blir liten och obetydlig." Stämmer det på någon ni känner? Jag har bestämt mig för att det ska fan inte vara mig dom tar sin energi från. Jag behöver den så innerligt väl själv. Och varför skulle man tillåta det när det finns så många fantastiska, varma människor att umgås med istället? Sådana som accepterar en som man är. Vissa drar det till och med lite längre och tycker om en just för att man är som man är. Det är dom som är viktiga. Det finns en roman på det här ämnet som jag läste för ganska många år sedan. Den heter "Den nionde insikten" och är skriven av James Redfield. Det är nog dags att damma av den, känner jag.

Hyllning till Ida

Dagens första inlägg är tillägnat en av mina absolut bästa vänner någonsin, min systerdotter Ida. Ett yrväder och ett äventyr. Hon är lite som en fin sportbil. Vacker att titta på,det är spännande att få åka med och hon går från 0-100 på bara några sekunder. Livet är helt enkelt för kort för lagom och det hyllar jag. Du kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta, lilla mumsan. Älskar dig!!! Jag ser fram emot fredag. Puss.

Kloka citat

Jag är verkligen on fire idag. Det här är mitt fjärde inlägg idag. Crazy. Tänkte pigga upp er med några kloka ord sagda av några kloka personer, som jag tyvärr inte kan namnge.

"Oroa dig inte för vad människor ska tänka om dig. Det gör dom ändå så sällan."

"För att undvika kritik: säg ingenting, gör ingenting, var ingenting."

"Skjut inte upp till morgondagen, det du kan gör i övermorgon."

Så, nu klarar jag inte av att vara klok mera idag. Hej so long.

Hjältar och förebilder

I senaste nummret av Tara fanns en övning som gick ut på att lista fem hjältar. Verkliga eller personer ur böcker och film, sagofigurer eller släktingar. Övningen sägs "avslöja en hel del om oss själva och de värderingar som formar våra liv." Caramba. Det måste jag pröva. Here we go:
1. Pippi Långstrump. Världens coolaste "fuck-the-establishment-attityd". Tar massor av plats och ber inte om ursäkt för det. Klarar sig själv, stort hjärta och står stadigt på de svagas sida. Alla små och stora flickor borde få höra berättelserna om Pippi, om och om igen.
2. Astrid Lindgren. Alltid Astrid. Vacker och genomklok. Tänk om man hade fått vara Astrids vän. Man hade nog inte haft en trist minut i hennes sällskap. Kastats mellan tokiga upptåg och djupa insikter.
3. Oprah. Klok och stark. Elektrisk karisma. Måste ha världens mest grundmurade självkänsla.
4. Gabrielle Rosendahl, ordförande för Djurskyddet Västerbotten. De övergivna djurens beskyddarinna. Tuff brud som jobbar för det hon tror på. Lever inte efter konventionerna och bryr sig lite och ingenting om vad folk tycker och tänker om henne.
5. Ann Söderlund. Härligt bohemisk, varm, entusiastisk och opräktig. En härlig förebild när gäller att skippa strävandet efter att vara perfekt. Det duger gott med "good-enough".

Jaha, jag undrar just vad det här sa om mig nu då. Det får jag nog grunna på över en kopp kaffe. Den bästa av alla jordiska drycker.

Kroppshår

Har just återkommit hem efter en laserbehandling av bikinilinjen. Det är helt mindblowing att man till sist inte har kvar något hår. Borta, gone...forever. Jag har bara en bahandling kvar och har gått från snårig regnskog till silkeslen barnrumpa. Det känns lite för bra för att vara sant. Det är dock ingen billig guldkant på vardagen och går inte alls ihop med mina sjukpensionärsinkomster. Jag förstår faktiskt inte vad jag tänkte när jag satte igång det här projektet. Måste i något förvirrat ögonblick fått för mig att jag var Victoria Beckham. Pensionär, det låter ju verkligen hett. Kanske kan jag få rabatt på bussen. Måste kolla upp det...Var var jag? Jo, laserbehandling. Det fungerar ju faktiskt! Det känns litegrann, men är ändå rena semestern i jämförelse med vaxning. Och för mig fungerar helt enkelt inte vaxning. Håret försvinner visserligen, men det blir knappast vackrare. Istället ser jag ut som en köttfärs och det är ju inte heller särskillt sexigt. Så jag kan ju alltid intala mig att jag helt enkelt inte hade något val. Det känns ju trösterikt när man öppnar plånboken och allt som finns att tillgå är damm.

Viktminskning alternativt hylla sina former eller både och

Ja, det lutar åt att jag måste försöka mig på en liten viktminskning. Inget allt för drastiskt. Om bara min mage kunde låta bli att vara så omfångsrik så skulle jag inte ha några större issues. Det är som att allt jag lägger på mig hamnar där. När jag sedan går ner i vikt försvinner brösten först. Vad är det för typ av ordning? Hittills kan jag ju inte direkt skryta med några större framgångar inom viktminskningens förlovade värld. Jag har i och för sig bara hållit på i tre dagar, men ändå. Att jag dessutom har tröttnat på att hålla diet framåt kvällskvisten och avslutat dagen med glass och flera Anthon Berg med fyllning av jordgubbar och champange har ju inte heller hjälpt till direkt. Hur ska man kunna gå ner i vikt när det görs så mycket gott? Det är ju helt enkelt inte mitt fel.Anthon Berg skulle stämmas. Men idag ska jag vara duktig. Har gjort iordning en stor råkostsallad. Åh, så det pirrar i kroppen av förväntan när jag tänker på att jag ska få äta den till lunch. Det är så tråååkigt med grönsaker!!!! Jag får helt enkelt komma på något roligare sätt att minska i vikt. Typ amputera någon kroppsdel.
Dagens guldkantstips;  Karlsson på taket. Gumman och jag läser den på kvällarna innan hon ska somna och jag skrattar ihjäl mig. Underbara, fantastiska Astrid. Hennes hjärna tillät tankarna att ta helt andra vägar än hos oss andra. När Lillebror och Karlsson tävlar om vems mormor som är tjatigast så skrattar både Gumman och jag så att vi gråter. Ett perfekt sätt att avsluta dagen på. Särskillt som Gumman är inne i en väldigt känslig period just nu och oroar sig för strängt taget allt. Då är det så befriande att få sig ett riktigt gott skratt innan det är dags att sova på lilla rosenknoppsörat.


Lyckat experiment?


Jag fick en avi i posten. Hämtade ut paketet och gissa vad?! Jag hade fått en flaska Gucci!  Jag var extatisk av lycka. Yes!! Lyckan förtogs dock lite när jag upptäckte att jag hade beställt den själv. Ja, ja. Den luktar ju lika gott för det. Köpte dessutom åtta doftpåsar på julrean, så nu luktar både jag och lägenheten fantastiskt. Var ute på en liten tur med familjen igår. Gumman hittade en tröja som hon älskade. 10 kr på Myrorna. Bra köp. Dessutom var alla hennes strumpor trasiga så vi fick köpa in ett lager. Hon hade väldigt svårt att bestämma vilka hon ville ha. Det blev till slut strumpor med Bratz, Hello Kitty och Love-tryck. Själv gjortde jag ett fynd efter att vi kommit hem. Ett som var svårt att pruta på . Fyndet gjordes i en spontant uppkommen hörna i vårt hus. Där ställer folk saker som de inte vill ha längre och på så sätt byter vi grejor med varandra. Leksaksbil mot en rostig skruv etc. Jag hittade ett så sött litet sidobord. Det står nu i mitt sovrum och ser alldeles förtjusande. Det ska jag också lägga ut en bild på när jag lärt mig hur man gör. Själv har jag bidragit med en bordsgrill till hörnan. Fullkomligt oduglig sak som bara tar en MASSA plats i köksskåpen. Vi har använt den en enda gång och det var allmänt frustrerande. Den försvann dock fort från hörnan så någon måste ju ha sett något användningsområde för den. Jag har gjort många andra fynd i samma hörna. Ett krocketspel, sju Höganäskrukor i varierande storlek och en teddypyramid som Flinga älskar att sova i. Hon ligger där i och ser så salig ut. Ibland svämmar hon över av kärlek till pyramiden och börjar ömt att tvätta den. Det är inte lönt att Kurre försöker sig på att ligga där, då får han så han bleknar. Han är inte heller särskilt intresserad, det blir allldeles för varmt för honom. Han föredrar att knöla ihop sig i tvätthon. Det får absolut inte vara för mjukt och bekvämt för honom. Hårt, ojämt och kärvt ska det vara.


Hylla dina former


Jag är lite i valet eller kvalet. Ska jag ge ett nyårslöfte att gå ner i vikt eller ska jag skita i det och hylla mina former a´la Trinny and Susannha. Jag gillar verkligen tjejernas attityd, att göra det bästa av det man har och inte deppa över det man inte har. Har försökt att lista ut vilken form jag har. Det var inte helt lätt, då ingen av formerna stämde till 100%. Antingen är jag en vas eller en tomat. Beslutade mig till sist för en vas, det lät så mycket lättare att leva som än som tomat. Okej, så till hyllandet. Ja, jag kan tänka mig att hylla min byst och mina ben. Till och med delar av höfterna, men sedan får jag problem. Hur hyllar man en mage som kräver ett eget säte på bussen ? Då hittade jag en liten flik om hur man trollar fram en midja om man inte har någon. Ska prova detta innan jag ger mig på viktminskningen. Har ju en sorts favoritkofta från Vero Moda som gör det jobbet ganska bra. Har den i alla färger snart: svart, grå, gul, lila, rosa, grön och röd. När jag lärt mig att lägga in bilder på datorn ska jag visa den. Den är inte bara fin och lättanvänd, den är också billig. Två koftor för 150 pix. Det är ett pris i min smak.


Litet experiment

Hallå!
Idag tänkte jag  försöka mig på ett litet experiment. Har från en mycket pålitlig källa fått höra att när man driver en så framgångrik blogg som jag. Med miljoner och åter miljoner läsare. Då kan man liksom önska sig saker. Om man skriver i bloggen att man är särskillt förtjust i en viss sak så, vips, får man den skickad till sig. Så; jag är väldigt förtjust i tusenlappar. Nu är det bara att vänta och se. Nej, vid närmare eftertanke skickar nog inte Statens myntverk ut provprodukter på det sättet. Lite mera konkret kanske. Gucci är min favortiparfym. Shit, vad jag ska lukta gott framöver.
Hoppas det nya året har börjat bra för alla. Jag lurar fortfarande på om jag ska lova något. En del små frön har börjat gro, men jag vet inte ännu. Jag är ju en opålitlig jäkel, så jag vet inte om det är mycket lönt att jag lovar något. Jag rapporterar framgent om hur många flaskor Gucci som damp ner i brevlådan.


Mål för 2009

1. Bli onödigt erkänd och hyllad bloggare. Tjäna ohemult med pengar och framleva mina dagar i skamlös lyx. Blondinbella kommer att tippa av vinddraget när jag susar förbi henne på bloggtoppen. För att inte tala om när jag gör detsamma i köerna på Stureplan. Kärringeva´s in da house!
Måste då komma ihåg att meddela Försäkringskassan att jag blivit ekonomiskt oberoende så att de kan få behålla de astronomiska summor de betalar mig varje månad. Kanske kan det räcka till drömtårta till kaffet på deras lokala kontor i Kvarntorp. Eller i alla fall till en påse ahlgrens bilar till chefen.

2. Mirakulöst bli ett under av hälsa och fräshör. Irritera omgivningen med min outsinliga energi och spänst. Hur detta ska gå till har jag absolut ingen plan för, men varför satsa lågt? Någon som har ett litet mirakel att dela med sig av?

Det var de mer realistiska målen. Nu till ett som är pretty up there.

3a. Lära mig baka.
3b. Se lika sexig ut som Leila när jag bakar. Får inte glömma att kasta lystna blickar över degbunkskanten. Jag tror att det är det som är hennes hemlighet.
3c. Inte gå upp i vikt av det jag bakar. Ännu ett mirakel, någon?

Liten första provbloggning


Ja, man har ju gått och blivit bloggare. Det låter lite främmande.Känner mig på något vis lite het. Lite inne. Lite...ung. Och det är ju inte alls bra när jag ska föra kärringens talan i bloggvärlden. Nåja, det rättar nog snart till sig.
Till imorgon ska jag kontemplera kring hur 2009 ska te sig för min del. Nu när 2008 lägger sig att dö. Det finns definitivt en del saker jag vill ändra på. Stora, tunga, existensiella saker...Några nyårslöften ska  jag nog kosta på mig. I alla fall nyårsintentioner. Man vill ju inte lova för mycket.
Nu när jag tillfredsställt Ida med att komma igång med bloggandet ska jag tillfredsställa mig själv med lite äppelpaj-leftover. Man ska inte underskatta vikten av lite socker på kvällskvisten. Eller om det var vad lite socker på kvällskvisten kan göra med vikten. Hur som helst ska det bli gott, gott Ambrosius. So long.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0