Fönstertittarsjuka
Jag lider av en godartad form av fönstertittarsjuka. När jag är ute och promenerar tittar jag alltid in genom fönstren hos folk. Inte helt ok, jag vet, men det ger mig så mycket. Jag fylls alltid av en så´n mysig känsla och det sätter fart på min fantasi. I stadsdelen där jag bor har jag verkligen mött mitt Eldorado. Det är mycket lätt att titta in genom fönstren här. Lägenheterna och radhusen blir som små tittskåp och jag går och fantiserar ihop hur familjerna där lever. I min fantasi är alla lyckliga och de flesta förbereder för en mysig hemmakväll. För att den här typen av promenader ska vara riktigt givande ska det ju helst vara mörkt ute och allra mysigast är det i juletid. Ibland har man extra tur. För en tid sedan såg jag en naken karl. Han sprang förbi fönstret i tron om att inte bli sedd, men jag hann allt se. Åtminstonne det viktigaste.
Kommentarer
Trackback
