Kaffe som bromsmedicin

Hörde idag att om man dricker minst tre koppar kaffe om dagen minskas risken att drabbas av demens med över 60%. Jag måste börja med lite seriös kaffedrickning. Inte mig emot. Men allvarligt så undrar jag vad  som håller på att hända med min hjärna. När jag var 25 tyckte jag att jag var en intelligent person och att min hjärna hade stor kapacitet. Jag tyckte att jag var bra på att planera, organisera och lära mig saker. On top of everything. Faktum är att jag tyckte att jag tänkte för mycket, så att det övergick i grubblerier och blev jobbigt. Det känns som att det måste ha varit en helt annan människa. Nu går jag ständigt omkring med en känsla av det måste ha gått en säkring någonstans i huvudet. Jag lyckas inte hålla reda på någonting. Glömmer och virrar till allt. Den där tänkande människan som analyserade och funderade, vart tog hon vägen? Jag tänker ju ingenting numera, som en guldfisk. Fast faktum är att det har sina fördelar. Min hjärna orkar inte på samma sätt fundera ihop saker att oroa sig över. Jag har inget kontrollbehov, ingen vilja att lägga mig i andra människors liv. Jag lyckas ju knappt lägga mig i mitt eget. Att irritera sig finns inte heller lika stor plats för längre. Trots allt detta skulle jag nog villa få igång hårddisken lite mera. Måste brygga kaffe...undrar bara var jag har ställt burken...  

Dagens boktips

Dagens boktips. Boing! "Historikern" av Elizabeth Kostova. Kommer ni ihåg honom? Den skäggige mannen som halvlåg nonchalant i en regnsbågssoffa och nanninannade fram boktips till oss när vi var små. Nej, Historikern var det. Jättebra bok. Välskriven, suggestiv och ruskig. Handlar om historiker som mer eller mindre ofrivilligt börjar rota i legenden om Dracula, Vlad Pålspetsaren. Men legenden låter sig inte rotas i utan vidare så spooky things börjar hända. Människor försvinner, döda återuppstår, blod spills och böcker dyker upp ur tomma intet. Huvaligen Sävarpigen!
Och har ni inte läst "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón så sprinta iväg till närmaste boklåda. Det måste vara den bäste romanen på den här sidan om sekelskiftet.

Frukost-tips

På morgonen gör jag alltid smoothie till hela, lilla löjliga familjen. Den består av mild, naturell youhurt, grädde, blåbär och bananer som mixas till krämig konsistens. Det blir otroligt gott och det behövs ingen socker i. Det känns så gott att tänka på alla vitaminer Gumman får i sig.

Morr

Tyvärr kommer jag nog inte att vara särskillt underhållande idag. Vaknade och kände mig vresig som en sjörövare. Försökte komma igång med både påtår och tretår, men inget verkar hjälpa. Det är nog så att jag behöver en rejäl dos värktabletter. Har den här mindre angenäma känslan av att lederna är osams med resten av kroppen och försöker separera från den. Know the feeling? Någon annan där ute med kronisk värk? Stackars sate! Det som är på mode inom sjukvården nu för tiden är ju att man absolut inte får ta några värktabletter. Ja, bra idé. Undrar just hur självmordsstatistiken kommer att se ut framöver i så fall. Tro mig på mitt ord när jag säger att det här modet också kommer att passera. För 10 år sedan skulle man se till att värktabletterna aldrig gick ur kroppen. I med en ny dos med ytterst regelbundna intervaller. Under tiden kör jag min egen stil. Nu känns det plötsligt lite bättre. Lite självömkan gör oftast susen. Inte för mycket, bara lite lagom.


Rudolf Andersson

Jag måste bara ge er ett sista guldkantstips innan jag lägger ner bloggningen för idag. Tipset är kanske särskillt till er som har barn, men passar även till er andra. Se filmerna om Sune. Jag vet att jag aldrig har varit känd för att ha en särskillt avancerad humor, men Peter Haber som Sunes pappa är höjden av komik. Tycker i alla fall jag, trallalla.

Stjärnorna på slottet

Shit, vad jag blev rörd av lördagens program av Sjärnorna på slottet. Det var Jonas Gardells dag och han var så hjärtslitande ärlig. Jag tycker att det är så otroligt modigt att vara så privat och personlig och fläka ut sitt hjärta som han gjorde. Och hur modig var inte Loffe? Som vågade tillstå att han också varit förälskad i män. Avslutningen var ändå bäst. Vilket lyckopiller att se Mark och Jonas tillsammans. Årets upplaga av programmet är verkligen bra. Loffes program var också så gripande. När han berättade om sin livssorg, det hängde med mig i flera dagar efteråt. För er som inte såg har han på film gestaltat den man som var den sista att avrättas offentligt i Sverige. Man spelade in scenen på platsen där det skedde på 100-årsdagen av avrättningen. Loffe berättade att mannen var där under inspelningen och lade sig i rent handgripligt. Och efter detta har den här mannen stannat kvar hos honom. I scenerna som visades från filmen var Loffe verkligen imponerande. Övertygande så att man frös. På lördag är det fru Dellerts tur. Kan bli spännande. Hon verkar vara lynnig och oberäknelig så att det räcker och blir över.  

Bortskämnda barn

Nähej, jeansen föll inte lilla baronessan i smaken. Det var tydligen inte riktigt det rätta snittet på dom. Jag blir på så dåligt humör  när man tycker sig ha gjort ett sådant klipp och så tänker hon inte ha dem på sig. Ingen annan i den här familjen kan kosta på sig att vara så fin i kanten. Men hon är envisare än synden när det kommer till sådana här saker. Gumman ägnar lååååång tid åt att komponera sin out-fit varje morgon. Jag vet att det är mitt fel om hon är bortskämd, men just nu får det mig ändå att tugga fradga.
Dagens guldkantstips; Frank Sinatra. Han lyckas alltid muntra upp mig. Och nu behöver jag muntras upp. Swing it Franky, swing it.  Det vilar liksom inga sorger över Frank. Inte ens när han sjunger om hjärtesorg är man särskillt orolig för honom. Det fixar sig för Frank, det hör man i swinget. Den bästa skivan är Swing Easy. Så skön. Och naturligtvis julalbumet. Lite inaktuellt nu, men ingen jul utan Frank Sinatra.

Ära vare Ica Maxi i höjden

Jag älskar att handla billigt! Ni som vill läsa om märkeskläder kan direkt sluta läsa min blogg. Det kommer inte att hända här. Jag har gjort det till en konstform att handla på rea. Och jag nöjer mig inte med halva priset. Nej, jag lurar lömskt som en skallerorm till dess de sänker till HALVA REAPRISET! DÅ slår jag till. Idag köpte jag kläder till Gumman: två par jeans á 39.50 stycket. Ett par tajts för 29 riksdaler och tillhörande tunika för 24.50. Allt på Ica Maxi. Det som inte kan handlas där är helt enkelt inte värt att köpas. Häromsistens fick både maken och dottern skor för 100 kr, TILLSAMMANS. Vad ger ni mig för det? Själv köper jag sällan kläder. Det gör mig bara trött och på dåligt  humör. Dessutom tänker jag alltid att jag ska köpa sen, när jag har gått ner i vikt. Och det lär ju inträffa vilken dag som helst nu. Yeah, right. Typ, da´n efter aldrig nå´nsin. Det går INTE bra med min diet. Måste verkligen skärpa till mig.

Energitjuvar

VARNING!!!! Här kommer nå´t som jag tror är extremt essensiellt för att man ska kunna må bra och vara lycklig. Eliminera alla energitjuvar ur ditt liv! Jag har klippt ut defenitionen för en energitjuv ur en artikel och hängt upp på kylen för att fortsätta vara stark i min övertygelse. Defenitionen lyder som följer: " En energitjuv är en person som är uppfylld av sig själv och som får sina kickar av den energi och kraft hon tar från andra. För att en energitjuv ska kunna vara just energitjuv måste det ju finnas någon som underordnar sig henne och låter sig dräneras. Energitjuven känner sig stor och stark när motparten blir liten och obetydlig." Stämmer det på någon ni känner? Jag har bestämt mig för att det ska fan inte vara mig dom tar sin energi från. Jag behöver den så innerligt väl själv. Och varför skulle man tillåta det när det finns så många fantastiska, varma människor att umgås med istället? Sådana som accepterar en som man är. Vissa drar det till och med lite längre och tycker om en just för att man är som man är. Det är dom som är viktiga. Det finns en roman på det här ämnet som jag läste för ganska många år sedan. Den heter "Den nionde insikten" och är skriven av James Redfield. Det är nog dags att damma av den, känner jag.

Hyllning till Ida

Dagens första inlägg är tillägnat en av mina absolut bästa vänner någonsin, min systerdotter Ida. Ett yrväder och ett äventyr. Hon är lite som en fin sportbil. Vacker att titta på,det är spännande att få åka med och hon går från 0-100 på bara några sekunder. Livet är helt enkelt för kort för lagom och det hyllar jag. Du kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta, lilla mumsan. Älskar dig!!! Jag ser fram emot fredag. Puss.

Kloka citat

Jag är verkligen on fire idag. Det här är mitt fjärde inlägg idag. Crazy. Tänkte pigga upp er med några kloka ord sagda av några kloka personer, som jag tyvärr inte kan namnge.

"Oroa dig inte för vad människor ska tänka om dig. Det gör dom ändå så sällan."

"För att undvika kritik: säg ingenting, gör ingenting, var ingenting."

"Skjut inte upp till morgondagen, det du kan gör i övermorgon."

Så, nu klarar jag inte av att vara klok mera idag. Hej so long.

Hjältar och förebilder

I senaste nummret av Tara fanns en övning som gick ut på att lista fem hjältar. Verkliga eller personer ur böcker och film, sagofigurer eller släktingar. Övningen sägs "avslöja en hel del om oss själva och de värderingar som formar våra liv." Caramba. Det måste jag pröva. Here we go:
1. Pippi Långstrump. Världens coolaste "fuck-the-establishment-attityd". Tar massor av plats och ber inte om ursäkt för det. Klarar sig själv, stort hjärta och står stadigt på de svagas sida. Alla små och stora flickor borde få höra berättelserna om Pippi, om och om igen.
2. Astrid Lindgren. Alltid Astrid. Vacker och genomklok. Tänk om man hade fått vara Astrids vän. Man hade nog inte haft en trist minut i hennes sällskap. Kastats mellan tokiga upptåg och djupa insikter.
3. Oprah. Klok och stark. Elektrisk karisma. Måste ha världens mest grundmurade självkänsla.
4. Gabrielle Rosendahl, ordförande för Djurskyddet Västerbotten. De övergivna djurens beskyddarinna. Tuff brud som jobbar för det hon tror på. Lever inte efter konventionerna och bryr sig lite och ingenting om vad folk tycker och tänker om henne.
5. Ann Söderlund. Härligt bohemisk, varm, entusiastisk och opräktig. En härlig förebild när gäller att skippa strävandet efter att vara perfekt. Det duger gott med "good-enough".

Jaha, jag undrar just vad det här sa om mig nu då. Det får jag nog grunna på över en kopp kaffe. Den bästa av alla jordiska drycker.

Kroppshår

Har just återkommit hem efter en laserbehandling av bikinilinjen. Det är helt mindblowing att man till sist inte har kvar något hår. Borta, gone...forever. Jag har bara en bahandling kvar och har gått från snårig regnskog till silkeslen barnrumpa. Det känns lite för bra för att vara sant. Det är dock ingen billig guldkant på vardagen och går inte alls ihop med mina sjukpensionärsinkomster. Jag förstår faktiskt inte vad jag tänkte när jag satte igång det här projektet. Måste i något förvirrat ögonblick fått för mig att jag var Victoria Beckham. Pensionär, det låter ju verkligen hett. Kanske kan jag få rabatt på bussen. Måste kolla upp det...Var var jag? Jo, laserbehandling. Det fungerar ju faktiskt! Det känns litegrann, men är ändå rena semestern i jämförelse med vaxning. Och för mig fungerar helt enkelt inte vaxning. Håret försvinner visserligen, men det blir knappast vackrare. Istället ser jag ut som en köttfärs och det är ju inte heller särskillt sexigt. Så jag kan ju alltid intala mig att jag helt enkelt inte hade något val. Det känns ju trösterikt när man öppnar plånboken och allt som finns att tillgå är damm.

Viktminskning alternativt hylla sina former eller både och

Ja, det lutar åt att jag måste försöka mig på en liten viktminskning. Inget allt för drastiskt. Om bara min mage kunde låta bli att vara så omfångsrik så skulle jag inte ha några större issues. Det är som att allt jag lägger på mig hamnar där. När jag sedan går ner i vikt försvinner brösten först. Vad är det för typ av ordning? Hittills kan jag ju inte direkt skryta med några större framgångar inom viktminskningens förlovade värld. Jag har i och för sig bara hållit på i tre dagar, men ändå. Att jag dessutom har tröttnat på att hålla diet framåt kvällskvisten och avslutat dagen med glass och flera Anthon Berg med fyllning av jordgubbar och champange har ju inte heller hjälpt till direkt. Hur ska man kunna gå ner i vikt när det görs så mycket gott? Det är ju helt enkelt inte mitt fel.Anthon Berg skulle stämmas. Men idag ska jag vara duktig. Har gjort iordning en stor råkostsallad. Åh, så det pirrar i kroppen av förväntan när jag tänker på att jag ska få äta den till lunch. Det är så tråååkigt med grönsaker!!!! Jag får helt enkelt komma på något roligare sätt att minska i vikt. Typ amputera någon kroppsdel.
Dagens guldkantstips;  Karlsson på taket. Gumman och jag läser den på kvällarna innan hon ska somna och jag skrattar ihjäl mig. Underbara, fantastiska Astrid. Hennes hjärna tillät tankarna att ta helt andra vägar än hos oss andra. När Lillebror och Karlsson tävlar om vems mormor som är tjatigast så skrattar både Gumman och jag så att vi gråter. Ett perfekt sätt att avsluta dagen på. Särskillt som Gumman är inne i en väldigt känslig period just nu och oroar sig för strängt taget allt. Då är det så befriande att få sig ett riktigt gott skratt innan det är dags att sova på lilla rosenknoppsörat.


Lyckat experiment?


Jag fick en avi i posten. Hämtade ut paketet och gissa vad?! Jag hade fått en flaska Gucci!  Jag var extatisk av lycka. Yes!! Lyckan förtogs dock lite när jag upptäckte att jag hade beställt den själv. Ja, ja. Den luktar ju lika gott för det. Köpte dessutom åtta doftpåsar på julrean, så nu luktar både jag och lägenheten fantastiskt. Var ute på en liten tur med familjen igår. Gumman hittade en tröja som hon älskade. 10 kr på Myrorna. Bra köp. Dessutom var alla hennes strumpor trasiga så vi fick köpa in ett lager. Hon hade väldigt svårt att bestämma vilka hon ville ha. Det blev till slut strumpor med Bratz, Hello Kitty och Love-tryck. Själv gjortde jag ett fynd efter att vi kommit hem. Ett som var svårt att pruta på . Fyndet gjordes i en spontant uppkommen hörna i vårt hus. Där ställer folk saker som de inte vill ha längre och på så sätt byter vi grejor med varandra. Leksaksbil mot en rostig skruv etc. Jag hittade ett så sött litet sidobord. Det står nu i mitt sovrum och ser alldeles förtjusande. Det ska jag också lägga ut en bild på när jag lärt mig hur man gör. Själv har jag bidragit med en bordsgrill till hörnan. Fullkomligt oduglig sak som bara tar en MASSA plats i köksskåpen. Vi har använt den en enda gång och det var allmänt frustrerande. Den försvann dock fort från hörnan så någon måste ju ha sett något användningsområde för den. Jag har gjort många andra fynd i samma hörna. Ett krocketspel, sju Höganäskrukor i varierande storlek och en teddypyramid som Flinga älskar att sova i. Hon ligger där i och ser så salig ut. Ibland svämmar hon över av kärlek till pyramiden och börjar ömt att tvätta den. Det är inte lönt att Kurre försöker sig på att ligga där, då får han så han bleknar. Han är inte heller särskilt intresserad, det blir allldeles för varmt för honom. Han föredrar att knöla ihop sig i tvätthon. Det får absolut inte vara för mjukt och bekvämt för honom. Hårt, ojämt och kärvt ska det vara.


Hylla dina former


Jag är lite i valet eller kvalet. Ska jag ge ett nyårslöfte att gå ner i vikt eller ska jag skita i det och hylla mina former a´la Trinny and Susannha. Jag gillar verkligen tjejernas attityd, att göra det bästa av det man har och inte deppa över det man inte har. Har försökt att lista ut vilken form jag har. Det var inte helt lätt, då ingen av formerna stämde till 100%. Antingen är jag en vas eller en tomat. Beslutade mig till sist för en vas, det lät så mycket lättare att leva som än som tomat. Okej, så till hyllandet. Ja, jag kan tänka mig att hylla min byst och mina ben. Till och med delar av höfterna, men sedan får jag problem. Hur hyllar man en mage som kräver ett eget säte på bussen ? Då hittade jag en liten flik om hur man trollar fram en midja om man inte har någon. Ska prova detta innan jag ger mig på viktminskningen. Har ju en sorts favoritkofta från Vero Moda som gör det jobbet ganska bra. Har den i alla färger snart: svart, grå, gul, lila, rosa, grön och röd. När jag lärt mig att lägga in bilder på datorn ska jag visa den. Den är inte bara fin och lättanvänd, den är också billig. Två koftor för 150 pix. Det är ett pris i min smak.


Litet experiment

Hallå!
Idag tänkte jag  försöka mig på ett litet experiment. Har från en mycket pålitlig källa fått höra att när man driver en så framgångrik blogg som jag. Med miljoner och åter miljoner läsare. Då kan man liksom önska sig saker. Om man skriver i bloggen att man är särskillt förtjust i en viss sak så, vips, får man den skickad till sig. Så; jag är väldigt förtjust i tusenlappar. Nu är det bara att vänta och se. Nej, vid närmare eftertanke skickar nog inte Statens myntverk ut provprodukter på det sättet. Lite mera konkret kanske. Gucci är min favortiparfym. Shit, vad jag ska lukta gott framöver.
Hoppas det nya året har börjat bra för alla. Jag lurar fortfarande på om jag ska lova något. En del små frön har börjat gro, men jag vet inte ännu. Jag är ju en opålitlig jäkel, så jag vet inte om det är mycket lönt att jag lovar något. Jag rapporterar framgent om hur många flaskor Gucci som damp ner i brevlådan.


Mål för 2009

1. Bli onödigt erkänd och hyllad bloggare. Tjäna ohemult med pengar och framleva mina dagar i skamlös lyx. Blondinbella kommer att tippa av vinddraget när jag susar förbi henne på bloggtoppen. För att inte tala om när jag gör detsamma i köerna på Stureplan. Kärringeva´s in da house!
Måste då komma ihåg att meddela Försäkringskassan att jag blivit ekonomiskt oberoende så att de kan få behålla de astronomiska summor de betalar mig varje månad. Kanske kan det räcka till drömtårta till kaffet på deras lokala kontor i Kvarntorp. Eller i alla fall till en påse ahlgrens bilar till chefen.

2. Mirakulöst bli ett under av hälsa och fräshör. Irritera omgivningen med min outsinliga energi och spänst. Hur detta ska gå till har jag absolut ingen plan för, men varför satsa lågt? Någon som har ett litet mirakel att dela med sig av?

Det var de mer realistiska målen. Nu till ett som är pretty up there.

3a. Lära mig baka.
3b. Se lika sexig ut som Leila när jag bakar. Får inte glömma att kasta lystna blickar över degbunkskanten. Jag tror att det är det som är hennes hemlighet.
3c. Inte gå upp i vikt av det jag bakar. Ännu ett mirakel, någon?

Liten första provbloggning


Ja, man har ju gått och blivit bloggare. Det låter lite främmande.Känner mig på något vis lite het. Lite inne. Lite...ung. Och det är ju inte alls bra när jag ska föra kärringens talan i bloggvärlden. Nåja, det rättar nog snart till sig.
Till imorgon ska jag kontemplera kring hur 2009 ska te sig för min del. Nu när 2008 lägger sig att dö. Det finns definitivt en del saker jag vill ändra på. Stora, tunga, existensiella saker...Några nyårslöften ska  jag nog kosta på mig. I alla fall nyårsintentioner. Man vill ju inte lova för mycket.
Nu när jag tillfredsställt Ida med att komma igång med bloggandet ska jag tillfredsställa mig själv med lite äppelpaj-leftover. Man ska inte underskatta vikten av lite socker på kvällskvisten. Eller om det var vad lite socker på kvällskvisten kan göra med vikten. Hur som helst ska det bli gott, gott Ambrosius. So long.


Välkommen till min nya blogg!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0