Tant Guldkant

Tänkte försöka höja statusen för dessa ofta avkskydda fåglar. Jag som alltid varit lite apart älskar dem såklart. Skator kan alltid få mig att le på en pissig dag. Skator har helt enkelt humor och vet hur man har kul. Skator "in action" får mig alltid att tänka på min cornish rex hona, Flinga. De har liksom små projekt på gång. Inte för att det behövs för att säkra deras överlevnad utan bara för att sätta guldkant på livet. Och det är ju något vi hyllar, inte sant? När jag är ute och går och stöter på ett gäng livsbejakande skator får jag alltid lust att stanna till och join the party. Skulle gärna villa hänga med några coola skator. Dessutom anser jag att dom är oerhört vackra fåglar. Grafiskt svarta och vita. Tydliga kontraster, det bästa jag vet. 

Jag blir alltid upp piggad av att bleka håret och färga ögonbrynen svarta. Det får mig att känna mig som Marilyn, och vem vill inte känna sig som henne. En av de vackraste kvinnorna genom tiderna. För min del tror jag också att det handlar om den tydliga kontrasterna mellan mörka ögonbryn och blont hår. Jag måste alltid ha tydliga kontraster i mitt liv. Klarar inte av en jämngrå gröt. Vet inte vad det där är. Tycker bäst om klara färger gärna mot vit bakgrund så att dom smäller till ordentligt i hornhinnan, tydliga blommor som syns tydligt och inte behöver letas fram med förstoringsglas, jag vill helst också omge mig med tydliga människor som visar vad dom vill. Jag har så svårt för spel: Typ, nu säger jag så här men du borde förstå att jag egentligen menar det här. Det är tröttande. Nej, nu ska jag hämta lilla Hummelsurr och på vägen dit ägna mig åt lite fönstertittning. 

Det här tipset är kanske mest till imorgon kväll. Ikväll är det ju Let´s Dance och för oss som har barn och som har kommit upp i åldern lite är det ju dags att sova sedan. Men imorgon tycker jag att ni ska hyra Mickey Blue Eyes. Den är så himla rolig. Hugh Grant spelar huvudrollen. Han arbetar som auktionsförrättare på en firma som säljer dyra antikviteter. Han dras ofrivilligt in i maffian och tvingas låtsas att han tillhör dem. Det blir så kul när träige Hugh ska låtsas vara gangster. Till filmen rekomenderar jag ett rött vin och Duetto. Den godaste ost som finns. Den går även under namnet Magor i vissa affärer. Tack alla ni som tittat in idag trots att jag varit så lat och inget roligt skrivit åt er att läsa.



                            

Vet ni vad som alltid slår mig när jag är ute och promenerar i villakvarter? Garagen. Alla har JÄTTESTORA garage. Jag får en känsla av att garaget symboliserar status. Det ska gärna vara dubbelgarage och flotta dörrar. Men det lustiga är att bilen alltid står utanför garaget. Vad är då meningen med föreningen? Är det så att man har så många bilar att man redan har garaget fullt och dessutom två stycken utanför? Eller är det så att man gärna vill ha ett fint garage men när det kommer till kritan är det för jobbigt att köra in den i garaget? Eller är det helt enkelt så att man gärna vill visa upp en annan viktig statussymbol, bilen? Om den står i det fina garaget syns ju inte den fina bilen.
Vet ni vad det braiga är med att ha en skral ekonomi? Man behöver inte delta i den typen av tävling. Oj, kolla vad grannen har nu måste jag uppdatera mina ägodelar för att hänga med. När man vet att man är körd redan innan start lämnar man helt enkelt walk-over. Det är faktiskt rätt skönt.
Som Nicke skriver i veckans upplaga av krönike-pingisen: "Man ska inte vara så rädd för att vara lite pank ibland. Det är bara nyttigt och karaktärsdanande".

Det här med bloggar är ett alldeles nytt begrepp i min ibland lite insnöade värld. Nu när jag själv har satt igång med det, utan att överhuvudtaget veta vad jag håller på med, har jag börjat läsa lite bloggar. För att få lite hum om ur sådant här ska gå till, så att säga. Ett absolut måste verkar vara att gå igenom sin outfit varje dag. Du gode Moses, hur ska jag kunna intressera någon för dom stackars trasor jag drar på mig om mor´narna? Jag kan helt enkelt inte förmå mig att lägga ut en bild på det. I rädsla för att skrämma bort dom få stackare som vågar sig in här. Men kanske kan jag beskriva vad jag just nu har lindat in mig i. På fötterna har jag ett par förtjusande fårskinnstofflor. Dom får mina fötter att se ut som att dom lika gärna hade kunnat sitta på mumintrollet. Till det bär jag en morgonrock som en gång var vackert ljusrosa. Nu pryds den av eleganta vinfläckar lite lagom oregelbundet utspridda runt lilla livet. Vinet är J.P Chenet. Återfinns på billiga hyllan på Systembolaget. Frisyren är för dagen stylat efter det nu så populära knullruffs-idealet. Make-upen är tydligt influerad av den djupt -nergångna-heroinist stilen.

Idag är det fyra individer som har besökt min blogg. Det är ju hisnande! Skulle tro att det är dom närmast sörjande som känner sin tvugna surfa in för att jag ska få några träffar. Ni är så söta! Tack för stödet.  

Det är alldelse för lite "Misomer murders" nu för tiden. Ett avsnitt per kväll tycker jag vore lämpligt. Den serien är ju helt makalös. Hur kan något så bestialiskt som mord på något vis lyckas bli så mysigt.? Jag älskar att duka upp med fika, ta ett stadigt tag om maken och se på läskigheterna. Fikat ska ju gärna ha typiskt brittisk karaktär. Scones med sylt och clotted cream och till det den obligatoriska thékoppen. Och den här programserien måste har ju dessutom begåvats med den bästa signaturmelodin genom tiderna. Så vacker, vemodig och spooky. John Nettles, ni vet detective chiefinspector Barnaby, har den skönaste rösten jag vet. Jag skulle vilja ha en lååååååååång ljudbok med honom som uppläsare. Jag tänkte att jag skulle bjussa på några recept på brittiskt fika. Dom lyder som följer:

CLOTTED CREAM

Detta mycket magra sconestillbehör består endast av grädde. Häll upp 8 dl grädde i en skål som tål värme. Ställ den över en kastrull med vatten i  botten och värm. Ni vet, vattenbad. Låt stå över värmen i ca 1,5 h till dess en tjock skrovlig yta har bildats. Rör inte. Varken vatten eller grädde får koka.  Vattnet ska bara sjuda och grädden ska bara bli varm. Tag sedan av värmen och låt skålen stå i kylen över natten. Ös upp den tjocknade kakan som bildats överst i skålen och rör den mjuk, eventuellt med någon tsk av den överblivna grädden. Konsistensen ska vara som mjukt smör.  Njut på scones tillsammans med sylt eller marmelad.


ENGELSKA SCONES

4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1tsk bakpulver
50 g rumsvarmt smör
1,5 dl vispgrädde
2 msk vispgrädde till pensling

Sätt ugnen på 225 grader
Nyp ihop de torra ingredienserna med matfettet
Tillsätt grädden och knåda till en smidig deg
Platta ut till en 2 cm tjock platta och ta ut 6 rundlar med hjälp av ett mått eller ett glas
Pensla med grädden
Grädda på bakplåtspappersklädd plåt ca 10 min

Nu ska ni få höra vad jag läste i det väldigt erkända vetenskapliga magasinet Hemmets Journal.
De som aldrig haft katt löper 40% högre risk att drabbas av stroke eller hjärtinfarkt, enligt forskare vid Minnesota Stroke Institute. Enligt forskarna verkar det som om ungänge med katt minskar stress och ångest som kopplas till hjärtinfarkter. Dessutom verkar det som om katter ökar självkänslan hos ägaren och det ska i sin tur understödja rehabilitering vid exempelvis stroke.
Det är ju inte underligt att jag är ett sådant fysiskt praktexemplar. Jag har ju två katter och låter konstant kaffet flöda.

Den här lägenheten köpte vi nyproducerad och fick följdaktligen möjlighet att bestämma hur den skulle se ut. Jag är mest nöjd med valen i köket och därför ska ni få se hur det ser ut.

                                                     


                                                                         



Den här tavlan hänger i mitt kök och ger mig en så skönt nostalgisk känsla. Jag är uppvuxen på en bondgård. Det var så min kärlek till djur grundlades. Möjligen är det också till en del genetiskt. Min far är nämligen en stor djurvän. Lite för mycket för att vara en riktigt bra bonde. Särskillt påtagligt blev det mot slutet av hans yrkesverksamma liv. Han hade då slutat som mjölkbonde och livnärde sig på enbart köttproduktion. Det går ju ut på att man föder upp djur och skickar dem på slakt när de är stora nog. Det var där det brast för pappa. Han hade så svårt att skiljas från sina vänner. Särskillt en tjur som han bokade för slakt  flera gånger, men avbokade igen för att han inte klarade av det. Tjuren växte sig större och starkare och till sist stog inte våran gistna gammla ladugård emot längre. Han slet sig loss ideligen och utförde omfattande rivningsarbeten i byggnaden. Till sist hade han även ihjäl en av ungdjuren och då gjorde far slutligen slag i saken. Men det var smärtsamt. 
Som liten tillbringade jag mycket tid i ladugården med pappa och djuren. Mina tånaglar är en ständig påminnelse om den tiden. Dom har ett väldigt unikt utseende, kan man väl säga om man vill vara positiv. En hel del mängd kovikt har belastat dem genom åren. Och när en ko väl har ställt sig tillrätta kan den vara väldigt svåra att flytta på. Varje gång en ny kalv kom till världen blev den "min egen". Jag ryktade och matade och kelade. Till och med dushade dom. Jag minns särskillt en kalv som hette August. Han tyckte om att kramas. Han lade sin haka på min axel och så kramades vi. Han kunde stå så hur länge som helst. Varje vår fick jag gå ut med en kalv i koppel. Första gången var den väldigt yster och lilla jag hade stora problem att tygla den. Mina föräldrar tillhör inte sorten som oroar sig över sådant så dom samlades och skrattade gott medan kalven släpade mig genom potatisland och över åkrar. Gud, vad jag älskade att vara tillsammans med djuren. Kor kommer alltid att vara något speciellt för mig. Dom har så kloka och vackra ögon, med långa svepande ögonfransar. Inget går upp mot att bli slickad av en lång, sträv  kotunga. Det finns få saker här i världen som uppfyller mig på det sätt som kvalitétstid med djur gör. 

                                      

Är det inte fantastiskt vad något så enkelt som en promenad hem från skolan kan användas till? Vi har kanske 300 meter hem från skolan och idag tog det modiga 30 minuter i anspråk. Visste ni att en stor majoritet av alla snöklumpar är felplacerade? Inte? Så är det. Och gumman känner sig nödd och tvungen att flytta på dem alla. Det tar sin lilla tid. Visste ni att man med endast en skidstav kan göra mönster i snön som föreställer både en fjäril och en fyrklöver? Inte? Då måste ni helt enkelt gå ut och prova. Visste ni att om man drar fötterna efter sig på tvären blir det fantastiska, breda spår i snön? Jasså, det visste ni. Jag tycker verkligen att det är underbart att barn hittar så mycket att förundras över och upptäcka och jag vill låta mig inspireras. Men vissa dagar, som idag, lyckas jag inte riktigt. Istället börjar det brinna i mina hårrötter. 

    

Nu är det färdgtramsat! Dags att tillskanska sig lite vishet. Det bör man ju också få sig till livs varje dag. Det räcker inte med bara kaffe.

"Vishet innebär att alltid vara medveten om att man kan ha fel åsikter, och att man måste räkna med osäkerhet och förgänglighet också i det man mest sätter sin tillit till."

Tyvärr var det inte jag som hade sagt detta kloka utan det gjorde Gerard Brown.

Ikväll kommer min allra käraste syster på besök. Hon ska äta middag och stanna och socialisera med oss ikväll. Hela familjen ser fram emot det. Hon ska få klyftpotatis och ugnsgrönsaker. Til det grillad kyckling och en sås av majonäs, creme fraiche, sambal oelek, salt och peppar (Almas recept igen). Till efterrätt ska jag baka äppelpaj. Medan jag bakar ska jag gära mitt bästa att se så Leila-sexig ut som mänskligt är möjligt. Min Quasimodo-hälta försvårar sexighets-projektet något, men "det finns något vacker ock i en lus" etc. Här kommer receptet på pajen:

Smöra en pajform. Skala och klyfta ca 4 äpplen. Lägg äpplena i formen och strö över socker och kanel. Snåla för guds skull inte på sockret! Sätt en kastrull på spisen. Smält 175 g smör (gärna äkta vara). Rör i 1,5 dl socker. 2 dl mjöl. 1 tsk bakpulver. Bred smeten över äpplena. Avsluta med att strö generöst med socker över alltihopa. Grädde i 200 grader i 30 minuter. Servera med vaniljglass. Nyckelhålsmärkt och fiberrikt.

Det finns några böcker som jag alltid återkommer till. Har läst dem flera gånger och varje gång är dom lika bra.

1. Midvinter av Rosamunde Pilcher. Ingen nobelpris-kandidat, men går inte att övertrumfa i feel-good-kategorin. När jag har en motig period och inte klarar något som skakar om så plockar jag fram den här boken. Det är så mysigt. Tedrickning framför brasan i små charmiga cottages. Toast till thét? Storm ute, varmt och skönt inne. Tjocka, fördragna gardiner. Vill du ha sodavatten eller is i wiskeyn? Katten rullar ihop sig och spinner. You get the picture.
2. Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. När man känner att stressen tar överhanden och man har börjat missbruka tiden är det dags att damma av den här boken. Den beskriver så väl vad som händer när man skyndar och försöka spara tid. Man kan inte spara tid, bara göra av med den. Frågan är bara hur man väljer att göra av med den. Den här boken får mig alltid på bättre tankar och in på en bättre väg. Har du inte läst den? Gör omedelbart något åt det!
3. Katter av Doris Lessing. Att jag älskar katter är väl inget som har gått någon förbi. Det gör Doris också, det framgår tydligt av den här boken. Boken är så fin och Doris är en fenomenal betraktare och tolkare av katter. Jag har läst den flera gånger och det lär bli många gånger till.