Att svära eller inte svära. Det är frågan.

Jag har börjat svära alltmer och jag har funderat lite kring det. Runt nyår övervägde jag allvarligt att avge ett nyårslöfte om att sluta med svärandet, men så tänkte jag; vad fan då för? Varför skulle jag sluta med det? Jo, det låter ju lite mera förfinat om man talar utan svordomar. Jaha är det viktigt för mig? Vill jag verka fin? Nä, egentligen inte. Det bereder mig faktiskt en sorts pervers njutning att svära. Man är ingen fin flicka om man gör det och det känns trotsigt och bra. Min analys är faktiskt att jag fortfarande revolterar mot min mor på vissa sätt. Hon ville att jag skulle vara ordentlig, men det ville inte jag. Det vill jag fortfarande inte. Det bor en sjöbuse i mig och den tänker jag bejaka. Just det! Godmorgon och fans jävla helvete på er allihopa!

Kommentarer
Postat av: Ida

Det är rätt eva, säg det till min mamma också är du snäll.

2009-02-09 @ 10:42:45
URL: http://idaellenn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0