Vackert när det skär sig?

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det finns något vackert även i det som skär sig. Det summerar ganska väl min smak. Jag älskar färg och mönsterkrockar. Det händer något i hjärnan när allt inte smälter samman och stämmer överens. Jag behöver sån´t  för att pigga upp mig och känna att jag lever. Jag hörde någon säga: "Jag vill att mitt liv ska omges av en regnbåge". Så känner jag också. Vem vill att livet ska omges av havregrynsgröt? I alltför välmatchade och korrekta omgivningar kan jag ochkså få en känsla av att det är jag som är det stökigaste objektet. Som att rummet blir stökigt av att jag kommer in där. Oangenäm känsla. Brokig människa kräver förmodligen en brokig omgivning för att kunna slappna av. 


                                           
                                            Min sitthörna i vardagsrummet. Kanske inte världens skarpaste bild. 




                                            
                                             Fint mönster på filt från Rusta. Sjuttiotal möter modern medaljong möter
                                             allmoge.

                                             På temat att det finns något vackert i allt ska jag be att få citera den gode Fröding:

                                           " Det finns någon vackert ock i en lus
                                             ock i ett grönt blad
                                             bak ett hemlighus"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0