Tänk om...



                                                       



Har ni sett en sötare kanna? Jag har fått den av mina grannar, Staffan och Harriet. Söta, goa Staffan och Harriet! Dom visste att vita prickar på röd botten är mitt favoritmönster och då gav dom mig den här kannan. Som dom en gång i tiden fick i present på bröllopsdagen. Hur gulligt är inte det?
Ibland kan jag bli alldeles kall när tankarna börjar gå i banor som "tänk om". Tänk om vi inte hade flyttat in i det här huset. Då hade vi inte lärt känna Staffan och Harriet. Det är ju en fruktansvärd tanke. Då hade vi heller inte fått bli en del av den sköna gemenskap som finns in den här bostadsrättsföreningen. Och tänk om vi aldrig hade flyttat till Korpralsvägen. Då hade jag och Sandra inte varit vänner. Och tänk om Gumman och jag inte hade gått på Kulturcentrum den där lördagen för några år sedan. Då hade inte Alma funnits i mitt liv. Och tänk om jag inte hade gått ut och rumlat fredagen den 22 februari 1997, då hade jag aldrig träffat min make. Tanken svindlar. Det var faktiskt inte alls meningen att jag skulle gå ut den kvällen, men så dök Eva-Maria och Lena upp med en flaska Bacardi och vi hamnade på Nattis. (Tack snälla ni). Och där på dansgolvet fanns Han. Jag tog hem honom och behöll honom. Det första verkligt vettiga beslut jag då hade fattat i mitt liv. Ibland är det faktiskt bra att hjärnan är lite bortkopplad för det är då man börjar lyssna på hjärtat istället. Hjärnan ställer ofta bara till det. Och hade jag aldrig träffat HONOM så hade aldrig lilla Hummelsurr kommit till... nu känner jag mig plötslig så yr...vart tog marken under mina fötter vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0