I love not camping
Igår skulle jag se en romantisk komedi och muntra upp mig själv. Visade sig att det inte alls var någon romatisk komedi. Det var ett klockrent drama. Vem kategoriserar filmerna egentligen? Någon som i själva verket inte har sett dem, verkar det som. Det stod att den skulle vara i stil med Love Actually. NOT!! Det enda som påminde om den är omslaget. Never the less; filmen måste rekommenderas. Den var mycket bra. Ännu en film med Morgan Freeman som vis gammal man. Han gör sån´t väldigt bra. Men särskillt uppmuntrad blev jag dess värre inte. Filmen hette hur som helst "A cup of Love". På engelska hette den Feast of Love och översatt till svenska blir det tydligen A cup of love. Är inte det lite lustigt?
Det verkar som att jag har just another one of those days. Förstår inte riktigt vad som har tagit åt mig. Kanske är det gammeldomen.... Till råga på allt har jag fjällvandrat hela natten. Fjällvandra? Jag? Den var rolig. Ja, jag drömde att jag gick och gick och gick. Och kroppen gjorde så ont och jag tänkte; vad har jag givit mig in på, vad har jag givit mig in på? Dessutom bar jag en väska i vänstra handen som jag fick så ont av och på något underligt vis kom jag aldrig på tanken att byta hand. När jag vaknade var jag helt slut och mycket riktigt; värk som bara den och vänstra skuldra helt paj. Konstigt hur man integrerar sådant i drömmarna. I vaket tillstånd skulle jag aldrig ens komma i närheten av att tänka på fjällvandring. På mitt kylskåp har jag en magnet med texten: "I love not camping". Det är jag det! Jag är en city-slicker. Jag älskar sta´n. Livet i spenaten är inget för mig. Tycker om att ha nära till allt. Mycket folk, grannar överallt, man behöver aldrig känna sig ensam. Jag gillar till och med trafiken. När jag varit någonstans på landsbyggden och sedan kör in till sta´n...ser alla lampor, människor och bilar...då känner jag mig som en fisk som legat på land och äntligen släpps ner i vattnet igen. Det enda jag säkert vet om mig själv är att jag alltid kommer att bo i en stad. Kan inte tänka mig något annat. Dessutom kommer jag alltid att bo i lägenhet. That´s my shit!!
Det verkar som att jag har just another one of those days. Förstår inte riktigt vad som har tagit åt mig. Kanske är det gammeldomen.... Till råga på allt har jag fjällvandrat hela natten. Fjällvandra? Jag? Den var rolig. Ja, jag drömde att jag gick och gick och gick. Och kroppen gjorde så ont och jag tänkte; vad har jag givit mig in på, vad har jag givit mig in på? Dessutom bar jag en väska i vänstra handen som jag fick så ont av och på något underligt vis kom jag aldrig på tanken att byta hand. När jag vaknade var jag helt slut och mycket riktigt; värk som bara den och vänstra skuldra helt paj. Konstigt hur man integrerar sådant i drömmarna. I vaket tillstånd skulle jag aldrig ens komma i närheten av att tänka på fjällvandring. På mitt kylskåp har jag en magnet med texten: "I love not camping". Det är jag det! Jag är en city-slicker. Jag älskar sta´n. Livet i spenaten är inget för mig. Tycker om att ha nära till allt. Mycket folk, grannar överallt, man behöver aldrig känna sig ensam. Jag gillar till och med trafiken. När jag varit någonstans på landsbyggden och sedan kör in till sta´n...ser alla lampor, människor och bilar...då känner jag mig som en fisk som legat på land och äntligen släpps ner i vattnet igen. Det enda jag säkert vet om mig själv är att jag alltid kommer att bo i en stad. Kan inte tänka mig något annat. Dessutom kommer jag alltid att bo i lägenhet. That´s my shit!!
Kommentarer
Trackback
